Idag har vi varit på La Réunion i en hel vecka, helt otroligt vad tiden rusar iväg och vad fort det gått. Vi hinner med rätt mycket på dagarna, förutom vår kurs så är våra ledare/instruktörer måna om att vi ska få se så mycket som möjligt av ön och sånt som händer här. Just därför så blev den här dagen lite annorlunda. På lördagar är det marknad vid strandpromenaden precis utanför vårt hotell, vi anlände ju mitt under den förra veckan, och därför så hade vi ledigt på morgonen så vi fick möjlighet att botanisera bland allt som marknaden har att erbjuda. Självklart kan man köpa vanilj på marknaden och som så många andra delikata produkter kommer även vaniljen ursprungligen från Centralamerika, Mexico närmare bestämt. Fransmännen började odla vanilj på La Réunion i början av 1800-talet, då hette ön Île Bourbon och därför kallas vanilj som odlas på öarna i Indiska oceanen för bourbonvanilj.

Förutom marknad bjöd dagen på sol från klarblå himmel vilket innebar att det var fruktansvärt varmt idag, som mest 34 grader i skuggan, och några dopp i havet var ett måste innan vår kursdag startade. Klockan 15:00 var det dags för ett arbetspass med våra kurskamrater och idag bytte vi konferenssalen mot stranden. Under palmerna på Plage Grand Anse varvade vi praktiska övningar med teori och vi hade några svettiga men roliga timmar tillsammans.

Teambuilding var en sak som stod på schemat idag och vi fick två teorier om hur man bäst bygger upp en grupp presenterade för oss. Bland annat ”Belbin team roles” som går ut på att alla personer i en grupp har förmågor och egenskaper som behövs för att en grupp ska bli framgångsrik, den ska jag försöka fördjupa mig i när jag kommer hem.

Äntligen fick vi se en vacker solnedgång, trots att det var lite disigt i horisonten så blev det fina bilder precis innan solen gick ned. Förhoppningsvis kommer John Blund inatt även om jag inte har så stora förhoppningar, det är nämligen bröllopsfest på hotellet ikväll och vi har våra rum precis ovanför festlokalen. Det är fullt ös där nere och ljudvolymen är inte direkt ”sovvänlig”🥴.

/Anna

Idag har vi haft en utedag på stranden. Ibland var det svårt att hålla fokus eftersom termometern visade +34 grader i skuggan, men kursledarna är sådana energispridare så det fungerade bra ändå.

Temat för dagen har varit gruppers utveckling och vilka verktyg man kan använda sig av för att inkludera alla elever i gruppen. Vi har fått göra en hel del gruppövningar och även delat med oss av sådant vi kan och vet. Det har varit många skratt och vi har fyllt på vår ”verktygslåda” med en hel del nyttigheter idag!

Det jag speciellt tar med mig från dagen är hur viktigt det är att jobba med icke-formella metoder för att bygga en teamkänsla, men även för att ge alla elever möjligheten att visa sina starka sidor.

Vi höll på ända till solen gått ned, och vilken solnedgång! Ligger helt klart på tio-i-topplistan!

Hörs i morgon!

/Carina

Idag var pizzan tillbaka på frukostbordet, yay! 😋

Efter frukosten gick vi direkt till marknaden som var här bredvid hotellet, men det var helt galet varmt, så jag fick nästan panik av att vara där. Vi lyckades gå en stund i alla fall, sedan blev det ett dopp i havet. Jag och Carina löste Melodikrysset också. Undra om vi är de enda som gjort det på Réunion?

Kursen var idag förlagd på stranden. Vi gjorde en rolig övning där vi fick vara en grupp människor i ett påhittat land (vi var tre olika grupper). Dessa grupper hade olika förbestämda kulturer och vi skulle även hitta på ett eget språk. Det var en jätterolig och tänkvärd övning. Jag funderade efteråt på hur många av sva-eleverna som upplevt det vi fick göra när dessa tre grupper fick träffas. Alla dessa specifika sociala företeelser som man har i olika länder och som kan betyda så olika saker, beroende på vilket land man är i.

En bra kursdag även idag, som avslutades med en vacker solnedgång.

/Victoria

Idag var nog varmaste dagen hittills, 34grader. Som tur var hade vi bestämt att samlas på eftermiddagen för att också få uppleva solnedgången vilket gjorde att vi kunde svalka oss i havet på förmiddagen.

Vi började med att besöka marknaden som är varje lördag morgon med en härlig blandning av mat, dryck, frukt och grönt, souvenirer och mycket annat. Idag inhandlade jag vanilj stänger som Reunion kanske är mest känd för. Det tar ca 9 mån till ett år att torka vaniljstänger så inte undra på att de kostar lite.

På utbildningen idag var det non-formal metoder. Vad gör vi som inte finns i läroplanen men som ändå skapar lärtillfällen? Vi fick prova på olika samarbetsövningar samtidig som vi diskuterade metoderna som kan användas. Några övningar var så roliga att vi … nej jag tänker inte berätta utan jag ska göra dem tillsammans med mina kollegor och studenter istället.

Tror att många runtomkring oss tyckte vi gjorde det bra för vi fick spontana applåder av familjer som var på stranden🤓

Idag fick vi också dela med oss av vårt material och eftersom vi även är aktiva i Envising så blev det greppa begrepp med bildstöd kring Global uppvärmning. En uppskattad övning som skapade stort engagemang.

/Marie

Detta var dagens ämnen, kanske hör de ihop eller inte.

Jag tycker att det alltid är bra att uppdatera kunskap för det är alltid något nytt jag fokuserar på. Beroende på vart jag är i livet, både personligt och proffesionellt, så är det olika delar jag fokuserar på. Jag är konflikt rädd, eller mer att jag verkligen inte gillar konflikter, men om jag är i någon så flyr jag inte. Och, dagens tema gjorde att jag kan se mig själv hantera olika steg i en konflikt och också se var jag är rätt objektiv och vart jag blir mer känslosam och känslostyrd. Kanske är det som man säger att man blir klokare med åldern🤷‍♀️

Vi gjorde en övning som var både känslosam och givande där vi fick gå från en trygg plats till kaos för att sedan föröka hitta tillbaka till lugnet och tryggheten. När jag tänker på våra elever är detta något jag definitivt vill arbeta tillsammans med dem. Hur vi inuti oss själva kan bli medvetna om vad vi känner men också hur vi runtomkring kan skapa en förståelse för olikheter.

Det andra ämnet, motivation, är kanske mer utmanande för mig i min yrkesroll. Hur skapar vi motivation för våra elever, eller hur tränar vi våra elever så att de själva kan skapa motivation?

Vi vet alla att det finns en yttre och en inre motivation som hjälper eller stjälper oss i vår vardag och detta tror jag vi måste bli bättre på att förmedla. Vet inte riktigt hur men tillsamman får vi försöka hitta en bra plan, tror att bemötande och relationer finns med i planen😉

Något som hela tiden har genomsyrat vår utbildning är ENERGIZER. Små roliga aktiviteter som våra ledar slänger in när de tycker att vi ser för trötta eller frånvarande ut. Skulle nog behöva dessa med eleverna ibland och jag tänker att kollegiet ska få smaka på dem också😂

Kvällen avslutades med en gemensam middag med hela gänget som var mycket trevlig. Jag försökte lära mig en och annan folksång från Litauen, gick si så där😂

Ämnet för dagen har varit konflikter och inkluderande faktorer. Det som berörde mig mest var när det gick upp för mig att alla som hamnar utanför sitt kulturella sammanhang genomgår en process som börjar med en ”smekmånad”, men sedan övergår till negativa tankar både om sig själv och det sammanhang man befinner sig i. För att detta tankemönster inte ska bli bestående behöver vi se tecknen, stötta och skapa situationer för den person som har blivit berövad sin kulturella plattform att gå vidare i mot utvecklingen att känna tillhörighet.

Övningarna har varit många och tempot högt så det känns som om jag har gråtit mest hela dagen. Men som utvärdering av dagen fick vi välja att ta en av en massa olika bilder som speglade känslan för dagens lärdomar. Jag valde den här bilden direkt, för mig säger den att man kan lära sig flyga och hitta sitt trygga bo även om man känner sig som en papperssvala i vinden.

P.s.. Idag har jag även varit till en osteopat som har tryckt tillbaka mitt vadben i rätt läge. Så skönt! D.s.

/Carina

Idag har vi pratat om hur vi kan hantera och lösa konflikter inom och mellan grupper, det gick i ett fasligt högt tempo så jag behöver sätta mig ned och gå igenom mina anteckningar innan jag kan komma med några tankar kring detta. Vi fick prova en arbetsmetod som kallas ”karusellmetoden” vilket innebar att vi blev indelade i tre olika grupper och varje grupp fick var sin fråga kring motivation att diskutera i 10 minuter. Vi skrev ned våra tankar och funderingar på ett blädderblocksblad och efter det skickades varje grupps fråga med anteckningar runt i grupperna så att alla fick reflektera kring alla frågor. Vi redovisade sedan våra tankar i helgrupp. Det som var en utmaning var att få alla i gruppen delaktiga och att vilja uttrycka sin åsikt. Tidigare dagar har det fungerat fint men idag var det svårt. Min grupp fick den här frågan att fundera kring:

Ikväll har vi en gemensam middag då några av kursdeltagarna åker hem redan i morgon, man kan tydligen gå kursen underbara 5 dagar också. Nu blir det ett dopp i poolen innan middag!

/Anna

Den här kursdagen var rätt känslosam. Känslomässiga övningar och videoklipp. Många tårar. Jag är dock förvånad över mina egna känslor. Ni som känner mig vet hur blödig jag är och mycket jag gruvade för resan, jag hade ju inte varit ifrån min yngsta dotter Edda mer än ett dygn innan jag åkte, men konstigt nog så kom det inga tårar för mig, även om det var nära. Det känns som jag gått in i något ”mode” att jag bara ska fixa det här. Jag sover bra på nätterna och det går bra att prata med familjen utan att jag börjar gråta av längtan.

Nåja, tillbaka till kursen. Vi gjorde många övningar idag och vissa av dem är jag tveksam till att göra med eleverna, men däremot kan det vara nyttigt att göra dem med kollegiet. Därför kommer jag inte skriva om syftet och hur övningarna gick till här, då jag vet att kollegor läser våra bloggar.

Dock vill jag avsluta med en film som vi fick se, om dagens skolsystem. Jag tyckte den var otroligt bra och berördes mycket av den.

/Victoria

Lite spaka efter gårdagens äventyr så var morgonen lite lugnare. Jag har iaf lärt mig att det är bättre att ringa 112 isf att vänta på hjälp från Europeiska Alarm🤬🙈

Tyvärr så missade vi lite från början på kursen men jag försöker ta igen då det är mycket intresserat och givande. Vi fick fundera på hur olika förmågor och ageranden kan delas upp för att vi ska se vad vi kan. Till varje förmåga fanns en aktivitet.

Efter utbildningen så åkte vi alla, från kursen, gemensamt till ett rom museum. Rom är en av det saker som Reunion exporterar och är stora på. Det var väldigt intressant att se hur man på 1800-talet tagit med sig sockerplantor till ön och hur de fick kämpa för att de skulle överleva. Man har genom historien prövat många olika sorter och misslyckats för att tillslut lyckats modifiera en sort som passar på ön. Ett arbete som gått genom generationer. Nu finns det många olika sorter och flertalet smaksatt med både frukt och kryddor.

/Marie

Det var ju tänkt att vi skulle göra ett blogginlägg per dag, men det har varit ordentligt obra för mig ett tag så jag får försöka summera dagarna här och nu.

I förrgår hade vi utbildning under hela dagen, sedan middag innan kvällspasset började kl. 19 på stranden där vi skulle presentera vårt land, vår skola och våra Erasmusprojekt. Det var riktigt trevligt! Vi – precis som deltagarna från andra länder – hade också med smakprover på ”typiska” ätbara saker. Och så skulle vi sjunga en typiskt svensk sång. Vi tog två: Nationalsången och små grodorna.

Tisdagens långa kursdag innebar att vi var lediga på onsdag, detta för att ge oss möjligheten att vandra upp till vulkanen en dag då det inte var dimma på toppen som ligger på 2623 m.ö.h.

Självklart var vi taggade att anta utmaningen att bestiga kratern, så vi gav oss iväg från hotellet 06.30 i går morse. Efter en bilfärd som skulle få inte bara Victoria utan vem som helst att bli åksjuk på grund av serpentinvägar som aldrig tar slut, nådde vi parkeringsplatsen där utgångspunkten för vår vandring var.

Marie och Victoria försvann ur sikte ganska snart, men Anna och jag tyckte det var skönt att ta det ”safe and sound” och gick i vår takt. Det tog oss 3,5 timme att ta oss upp till kratermynningen, en vandring som inte går att beskriva faktiskt. Ett tag gick vi INUTI ett moln som gjorde oss plaskblöta och som gjorde att det var väldigt svårt att se vart man satte fötterna i detta surrealistiska landskap. Och kratern som uppenbarade sig när vi nådde toppen som var ungefär 350 m djup var en av de mäktigaste synerna jag sett. Så coolt!

När vi sedan skulle ta oss ner igen, började eländet. Jag – som har balans som en enbent pall – började spänna mig för att inte ramla i de rakbladsvassa stenarna, vilket gjorde att mitt vänsterknä fick ta alltför mycket ansvar. Efter en halvtimmes vandring kunde jag inte böja på knät och Anna fick hjälpa mig att hålla balansen. Efter 6,5 timme, när vi konstaterat att det skulle bli omöjligt för mig att ta mig upp de c:a 150 trappstegen till parkeringen, beslutade vi att ringa räddningstjänsten.

Det blev mörkt, det blåste småspik och var +2 grader där Marie och jag satt i väntan på räddning. I shorts och tunn tröja. Då dök det upp två killar som hade varit till kratern väldigt sent och de vandrade tillbaka i skenet av sina pannlampor. De gav oss en värmefilt som gjorde att vi klarade oss till räddningen kom med täckjackor, pannlampor och stödjande armar hela vägen upp till deras bil. Klockan 3 på natten låg vi i våra sängar på hotellet efter att ha tagit en låång och varm dusch. Tack mina kära kollegor för all er hjälp!

Idag missade jag tyvärr förmiddagens kurs. I stället åkte jag till sjukhuset och fick mitt knä undersökt. Efter röntgen och ganska omild undersökning konstaterade läkaren att vadbenet har gått ur led och behöver tryckas tillrätta, vilket en osteopat ska göra i morgon. Skönt!

Vi hörs (förhoppningsvis) i morgon! /Carina