Idag stod byn Cilaos på vår vill-gärna-hinna-åka-till-lista. Den ligger i en av öns tre ”cirklar”, områden som är klassade som världsarv och har fått sina häpnadsväckande och svindlande landskap genom tidiga vulkanutbrott. Tittar man på Reunion i Google Earth syns cirklarna jättetydligt!

Det var en helt makalös resa – sådant landskap och så många nyanser av grönska har jag aldrig upplevt, trots att jag har hunnit se en del i mina dar.

Det tog sin lilla tid att ta sig till byn, eftersom vägen snirklade sig som en boaorm med hicka längs bergväggarna. Marie gjorde det såå bra som tog oss både dit och hem utan några problem.

Det fanns bara en väg dit, och jag gissar att människorna här är helt avskurna från omvärlden när det är cykloner och skyfall som härjar. Här fanns det inga skyddsnät längs bergväggarna och på vissa ställen var vägen så smal att det inte inte gick att mötas.

På hemvägen stannade vi vid stranden L’Hermitage för lite sol och bad. Vi har varit där en gång tidigare, men idag hade jag simglasögonen med och kunde titta på alla coola fiskar som simmade bland korallerna i revet. Vilka färger och former de har! 🐠🐡🐟

/Carina

Idag är det hemresa. Lite nervös var jag när vi väntade på antigentestet…är det bra om det är positivt eller negativt?😬 Ja, lyckligtvis fick vi båda ett negativt test och vi är redo att komma hem.

Ett sista dopp i havet var såklart ett måste. Jag har sett att det är väldigt populärt att köra Kite på revet och idag blev jag lite orolig när jag såg ett segel komma flytande, men efter lite spaning så såg jag även ägaren till seglet och han var oskadd. Det går i hisnande fart när det susar fram på vattenytan med brädan🤩

Eftersom värmen är närmare 30grader hela tiden så planerade vi att åka till ett vattenfall innan vi åkte till flygplatsen men det levde dock inte upp till namnet, Niagara fall. Det var otroligt vackert men inte så mycket vatten så det blev inget bad.

Så nu är vi på flygplatsen och längtar hem till Sverige. Snart är vi hemma🥰

/Marie

Vi bestämde oss för att besöka Ciloas som jag läst om och som också var en av de tre jättekratrarna Salazie och Mafate. Det går inte med ord eller bild att beskriva den natur som omgav bilfärden dit. Vi började från havet och åkte på en slingrande väg som på vissa ställen var så smal att det inte gick att mötas. En resa genom ett magiskt landskap som skulle passa in i både Sagan om Ringen och Game of Thrones.

Det går inte att visa med en bild men bara att köra på vägen gav mig svindel ibland.

Väl uppe i Ciloas möttes vi av en relativt stor by med både skola och kyrka såklart.

När vi väl var nere så blev det några timmar på stranden. Jag hade önskat att jag tagit med mig snorkelutrustning, istället köpte jag simglasögon för att kunna spana in revet som omringar hela Reunion. Dock blev det inte samma upplevelse som när man snorklar då jag insåg att jag var helt värdelös på att hålla andan under vatten och på av salthalten så flöt jag som en kork🙈🤣.

Dagen avslutades med en underbar middag på ett litet café innan packning av resväskan var på agendan.

/Marie

Idag blev vi ju så snopet lediga, så då beslutade vi att utforska delar av staden Saint Denise, den stad som kallas för huvudstad trots att ön tillhör Frankrike och huvudstaden därmed borde vara Paris. Nåväl, resan dit gav (som vanligt) fantastiska naturupplevelser. Helt obeskrivlig! Försöker visa med en bild i stället:

Vi hittade också till en vaniljplantage där man hade försäljning av alla möjliga produkter som innehöll vanilj – sylt, vinäger, marmelad, pulver, rom m.m. Jag köpte en vaniljglass, den var riktigt, riktigt god! Att termometern har visat + 30 även idag kan ju kanske ha bidragit en del till att smaken fick högsta poäng…

På vägen tillbaka till Saint Pierre där vi bor, fick jag en kanonbra bild av världens dyraste väg som håller på att byggas här. Det är en 12,5 km lång vägsträcka som byggs utanför kustlinjen – på massiva betongpelare och liksom svävandes över havsytan. Kostnaderna för detta bygge beräknas till 2,5 miljarder euro, eller 200 miljoner euro/kilometer!!

Varför bygger man en sådan dyr väg, kan man ju inte låta bli att undra. Jo, regelbundet återkommande regn och cykloner gör att sten- och jordmassor rasar ner på den befintliga vägen och gör den ibland oframkomlig i veckor, något som lamslår trafiken eftersom det bara finns tre ”riksvägar” på hela ön. Man har försökt säkra bergväggarna med stålnät, men trots det har det varit otaliga dödsolyckor på den aktuella sträckan.

Nu är det dags att krypa till kojs. I morgon ska vi försöka hitta nya pärlor att utforska. Hörs då!

/Carina

Morgonen började med frukost innan vi tog en promenad i värmen till ett apotek längre bort på strandpromenaden för att ta ett antigentest, Air France kräver from 4/12 att man visar ett negativt sådant innan man får checka in. Väl där fick vi först köa en timma för att göra provet och sedan nästan lika länge för att få svar. Tack och lov var det negativt så vi blir utsläppta ur landet☺️.

Efter utcheckning från hotellet åkte vi mot Saint Denis för lite shopping innan hemfärd. Shoppingcentret var en besvikelse men Marie hittade åt en vaniljfarm som vi gjorde ett snabbstopp på, det bliv ingen guidad tur men vi fick se kistorna som vaniljen lagras i och något som vi tror är ett sorteringsbräde av något slag.

Efter besöket var det alldeles lagom för oss att åka till flygplatsen, Marie och Carina släppte av oss där och vinkade av oss. De myser på härnere i två dagar till.

Den här resan och kursen har varit en fantastisk upplevelse och vi är väldigt nöjda med både kursen och allt vi fått se och uppleva, det enda som inte levt upp till våra förväntningar är maten. La Réunion har visat sig från sin bästa sida, fint väder trots utlovat regn, makalös natur, härligt bad och väldigt trevliga människor. Det är en härlig mix av människor på ön och det verkar inte finnas rasism i någon större utsträckning, alla verkar umgås över kulturella, religiösa och generationsgränser. Inte en enda gång har det känts otäckt att gå ute på gatorna utan bara trevligt.

Nu ska vi alldeles strax gå ombord på planet som tar oss först till Paris där vi sedan byter plan till Arlanda. Tåget får ta oss hem till vintern i Norrland ❄️☃️.

Anna och Victoria

Det var dags att skicka hem två av vår medresenärer och eftersom världen ser ut som den gör så inleddes det med antigentest. Ska svaret vara positivt eller negativt…vad är det som är bra🤷‍♀️

Som tur är var båda negativa och vi kunde påbörja deras hemfärd. Det var nog tur att vi åkte på olika dagar för vi hade svårt att få plats i bilen när vi kom och nu hade det inte varit roligt att knö ihop oss med all packning. Såklart passade vi på att göra lite shopping och vi han även med ett besök på en vaniljodling. Jag kan förstå att äkta vanilj är dyrt då det tar ca ett år från skörd till färdig.

Jag tycker vaniljlukten är fantastisk och det var nästan så den flyttade in i näsan🤩

Efter detta så vinkade vi adjö till våra kamrater och begav oss tillbaka till hotellet för en och en halv dag till.

Glömde att skriva om den magiska solnedgången igår

/Marie

Sista kursdagen skulle vara imorgon, men den hade vi tydligen jobbat in. Vissa skulle åka hem redan idag, så det kanske var därför.

Vi fick i alla fall veta vad som var viktigt att få med när man gör en ansökan för att få starta ett projekt. Sedan fick vi gruppvis prova på att göra en ”lightansökan”. Det var intressant att få lära sig mer om detta.

Innan jag började kursen var jag väldigt nervös över att den var på engelska, att jag inte skulle förstå, men det var inga problem alls! Jag insåg ganska snabbt att jag var en av dem som pratade bäst engelska på kursen. Det verkar inte vara engelska i samma omfattning i många av de andra länderna. Det gjorde att jag verkligen vågade fråga och prata inför de andra.

Det har varit en rolig kurs med härliga kursledare och deltagare. Och det har varit väldigt intressant att utbyta erfarenheter med varandra, samt allt våra duktiga kursledare har lärt oss. Och så alla ”energizers” 😁 Här kommer ett exempel på en sådan:

Imorgon kväll bär det av hemåt för mig och Anna. Det har varit härliga dagar på Réunion, men nu längtar jag verkligen efter att få komma hem! Jag ramlade ju som sagt när vi skulle gå ner och möta upp Anna och Carina i onsdags när vi var till vulkan och då knäppte det till i nacken, så jag har haft ont i både nacke och rygg sedan dess. Dessutom är det jättestora kuddar här på hotellet som har förvärrat smärtan, så det ska verkligen bli skönt att få sova i min egen säng. Men framför allt så längtar jag såklart efter min familj!

/Victoria

Japp, nu är visst kursen slut😕! Vi har jobbat lite längre några dagar och ledarna hade visst lyckats få in allt kursinnehåll så vi kunde knyta ihop säcken idag. Även idag hade vi lektion i ett litet parkområde precis bredvid stranden, Alizé Plage, under ett enormt träd sittandes på konstgräset. Ja på konstgräset, det kändes lite konstigt men det är visst det enda sättet att få lite grönområden i parkerna.

Under dagens arbetspass fick vi en genomgång i hur ansökningsförfarandet till nya projekt och samarbeten går till, vad som är viktigt att tänka på och lite tips på vad som är bra att ha med i en ansökan. Vi blev sedan indelade i grupper för att träna på att skriva ett utkast till en ansökan, många bra idéer kom upp så vi får se vad vi går vidare med i framtiden. Avslutningsvis pratade vi hur vi kan tänka när vi implementerar det vi lärt oss när vi kommer tillbaka till våra elever och kollegor.

De senaste två dagarna har varit varma som bara den och efter kursen idag så åkte vi 30 minuter norrut till Plage l´Hermitage, en vacker strand kantad med enorma träd där folk satt för att få skugga. Vi simmade i det varma men ändå varma vattnet och fick se sjögurkor, sjöborrar och flera olika sorters fiskar bland korallerna. Tyvärr hade vi varken cyklop eller snorkel så vi fick försöka se allt det vackra ändå. Kvällen avslutades med en fantastisk solnedgång (igen) och en enkel middag längs strandpromenaden innan vi gick hem för att packa. Jag och Victoria åker hem i morgon kväll medan Marie och Carina stannar ända till på onsdag som planen var från början.

/Anna

Nu har jag börjat vänja mig vid värmen rätt bra. Visst, jag blir svettig under ansiktsmasken som man är tvungen att ha på sig överallt och hela tiden, men jag mår gott i värmen. (Erik – den här temperaturen bör det alltid vara på ditt kontor, tack.) Därför kändes det helt okej att ha ännu en kursdag utomhus, denna dag i en park under några stora träd och med marken täckt av konstgräs. Det såg jättekonstigt ut!

Detta var faktiskt kursens sista dag, igår fick vi veta att vi jobbat så hårt och länge övriga dagar, så allt kursinnehåll som fanns kvar att jobba med idag var att lära oss mer om hur man kan tänka när man skriver ansökningar till framtida Erasmusprojekt. Vi fick också sitta i grupper och diskutera möjligheter till samarbete mellan skolorna som finns representerade i kursen.

Vi avslutade dagen med en utvärdering. Varje dag har det varit olika typer av utvärdering men den som vi gjorde idag gillar jag allra mest, den är så tydlig visuellt och den kräver en motivering.

Det var jobbigt att skiljas, jag tror alla (utom Litauens lärare som måste till flyget) stannade kvar i minst en halvtimme innan kursledarna mer eller mindre schasade iväg oss därifrån. Tack, det har varit fantastiskt utvecklande att få dela erfarenheter och tankar med lärare från andra länder, och framförallt få en mängd praktiska tips från våra energiknippen till kursledare.

/Carina

Lite snopet blev det sista dagen idag. Vi hade arbetat in en dag då flera åkte hem ikväll eller imorgon vilket innebär att vi måste lära mer om Reunion en dag extra. Vilket i sig inte är någon nackdel. Jag har på min knackiga franska ändå mött ön och folket med bara positiva känslor. Som övriga Frankrike så uppskattas det att försöka tala deras språk och då blir de mycket mer välkomnande. Reunion har verkligen visat upp ett mångfald av människor och kulturer precis som vi har pratat om på utbildningen. Det har varit en mix av åldrar, hudfärger, språk, identiteter och såklart smaker/lukter. De är magiskt att få bli en del av något annan ett tag.

Som avslutning på kursen fick vi en genomgång av Erasmus och hur ansökningar går till. Vi fick också en inblick i vad som kan vara extra positivt när vi ansöker om partners och hur vi ska tänka och formulera oss. Det är ju många idéer som har kommit under dessa dagar, hur vi kan involvera våra kollegor och våra elever.

Efter flera kramar så avslutade vi vår utbildning och firade detta med att besöka en ny strand. Det endas som saknades var ett cyklop och snorkel för att kunna beskåda revet med alla fiskar. Jag kanske får köpa en imorgon:-)

/Marie