Anna och Julia är åter på Svensk mark.

Nu har vi landat på Arlanda och tänker sammanfatta en del av våra upplevelser.

Här är vi i Vinhais biologiska park där vi får en ”snabb”guidad tur innan hemresan. Vacker park som folket i byn är stolta över.

Vi tycker att vår jobbskuggning har givit oss en stor bredd på miljöer, upplevelser och intryck, vilket ger perspektiv på den trygga vardag vi har i Härnösand. Upplevelserna vi tar med oss ger oss motivation att jobba vidare med elevhälsan men också tankar om vår elevhälsa på våra skolor i Härnösand. Många tankar kring begreppet elevhälsa och vad det kan betyda olika för oss människor. Har skolan i Vinhais en fungerande elevhälsa? Har vi en fungerande elevhälsa i Härnösand? Tankar som har förstärkts när vi har varit i Portugal 🇵🇹

På skolan i Vinhais var det många vuxna med eleverna, som kände eleverna och vad vi såg både höll ordning men också gav kramar när det behövdes. Sen är det många faktorer som gör att det är svårt att jämföra våra skolor men vi såg och kände hur viktigt det är med många trygga vuxna i skolan. Nu ska det sparas i Härnösand och de få vuxna vi har ska inte vara kvar? Var är elevhälsan i detta beslut? Hälsofrämjande och förebyggande är det vi främst ska arbeta med och undanröja hinder för lärandet så att alla barn ska nå målen.

Meeen det finns mycket som är bra. Vår skolmat till exempel och salladsbuffé saknar vi otroligt mycket efter den här resan. Den här dagen var det gryta 🐷 som var lagad från grunden. Det mesta av grisen var med 🐷 😳. Alla åt förutom vi och tyvärr fick vi inte ta maten själva så vi fick skämmas den här dagen. Mycken annorlunda men nyttigt att få vara med om.

Eleverna med funktionsnedsättning på skolan var mellan 6 och 16 år, eleverna tillhörde en klass och de tillfällen de var med klassen var det alltid någon annan elev som tog extra hand om eleven. Enligt Irene så tycker eleverna om att få ” ta hand om” andra elever.

En före detta elev jobbade varje dag i klassen, tyvärr utan lön men han älskar sitt jobb och vill inte vara ledig. Här är han med Rui och hjälper till. Ett sätt att jobba med inkludering som var tydligt på den här skolan.

Längst till vänster är det en kvinna som tidigare har jobbat som polis men nu när hon är pensionär väljer att komma och skapa med eleverna. Psykolog är även på bilden och jobbar mycket med den här elevgruppen.

Ja, det är så mycket mer som snurrar i huvudet efter den här resan men det kommer vi inte ta här utan det blir i det fortsatta arbetet i elevhälsan❤️

Försök till en kort sammanfattning

Nu har vi lämnat Portugal och börjat resan hem. Troligtvis är vi någonstans över Holland. Vägen går via Lissabon, Köpenhamn, Arlanda och slutligen Härnösand.

Att få göra den här typen av resa är så berikande. Både på ett personligt plan och ett proffesionellt plan. Om vi börjar titta på det personliga är det dels möjligheten till att få djupare relationer till sina kollegor/klasskamrater. Man får en annan förståelse för varandra och det kan leda till en ökad trygghet och ett bättre samarbete. För det andra får man träffa nya människor och det kan vara en ögonöppnare för en själv. Hur fungerar jag i olika situationer? Hur uppfattar andra mig? Det kanske inte är på det sätt jag hade föreställt mig. Och vad skulle jag vilja utvecklas mot? Det sker ett lärande.

Om vi kikar på det professionella planet så känner vi i första hand en enorm tacksamhet för det vi har. Bara en sån sak som att inte själv få välja sin arbetsplats. Eller att du behöver lägga din fritid på planeringsarbete. Det är lite svårt att föreställa sig detta. Förutom tacksamhet glider tankarna in på vad vi faktiskt kan ta med oss och applicera i vår organisation och ”jobb vardag”. En sak som var tydligt på skolan vi besökte var att både elever och lärare var otroligt stolta över sin skola. Detta trots att det fanns mycket som de hade kunnat önskat vara annorlunda. Vi tror det är viktigt att inte glömma allt det bra som sker på en skola även fast man kan se många utvecklingsområden. Det är lätt att det bra hamnar i skymundan. Vi kommer alltid ställas inför nya utmaningar men i det behöver vi ta med allt det positiva vi har.

Om du får chansen att vara med i ett internationellt projekt – ta den! Du kommer aldrig ångra den erfarenheten det ger.

Nu hoppas vi på ett fortsatt samarbete med skolan i Vinhais och att vi även kan få vara värd för dem en vecka.

Vi hörs!

//Malin och Hanna

Många vuxna på skolan.

En stor skillnad mellan svensk skola och här i Vinhais är att det finns ca. 35 st hjälparbetare på ca. 430 elever. ”Hjälpar”som Irene säger är matpersonal, vaktmästare, resurser, grindvakt, städpersonal. Är det någon elev som blir sjuk, behöver hjälp med något men också håller ordning så är det oftast hjälparbetarna. Irene säger att de är viktiga personer på skolan och enligt Irene så gör de samma sak som lärarna förutom undervisning i de olika ämnena. ”vi hjälper varandra med allt”.

Här sitter de utanför klassrummen och hjälper de mindre barnen om de behöver gå på toaletten eller känner sig dåliga.

Kulturella aktiviteter

Idag ska eleverna från åk 11 ansvara för olika stationer, där elever från åk 7 och 8 ska prova på lekar från förr i tiden. Syftet är att förstå och bevara gamla traditioner. Här får de även träning i b.l.a. motorik och balans.

De får träna på sociala färdighet i en annan miljö än i skolan.
Elverna med anpassade behov är ofta med i de olika aktiviteterna tillsammans med sin klass eller i sin lilla grupp.

Jag är imponerad av det jobb som psykologen gör!

Maria Luis är psykolog och anställd i CNPDPCJ som är en fristående nationell organisation som är organiserad under arbetsministeriet och socialtjänsten. Organisationen jobbar med att förebygga och motverka våld i hemmen och Maria gör även akuta insatser när det pågår våld i hemmet. En del av hennes uppdrag är att ha diskussionsgrupper i skolan med mål att förebygga mobbning och att våld i hemmet inte sker. Hon åker runt till alla byskolor i Braganca och tar ibland hjälp av kyrkan då hon har märkt att hon då lättare även når ut till föräldrar. Hon undervisar även psykologi på universitetet.

Vi får deltaga vid en gruppdiskussion med åk 11, där uppfattar jag att Maria Luisa ”träffar mitt i prick” och får eleverna att förstå att deras vardag inte är jämställd mellan könen, detta  genom att eleverna får vardagsnära frågor och berätta om hur de lever på ett sätt som hon senare berättar att de inte är vana att göra i skolan. 

Under gruppdiskussionen kommer de in på ämnet hur det går till när en blir tillsammans: Om en tjej ”frågar chans” på en kille anses hon vara lite smutsig och fel. Det är killen som ska fråga chans och hon ska då känna sig uppskattad. Om tjejen svarar nej anses hon också vara smutsig och fel. Jag uppfattar det på tjejerna i gruppen att de inte gillar detta men att det är ändå så det är och att de måste rätta sig efter det.

I Porto

Nu har vi lämnat skolan i Vinhais och befinner oss i Porto. Det finns mycket vi vill dela med oss av här men vi behöver reflektera och samla våra tankar en aning först. Däremot kan vi visa ett videoklipp från vår avslutande aktivitet idag. Vi fick vi möjlighet att testa spela cavaquinho (ett portugisiskt stränginstrument) och även lyssna när rektor Ruy spelade. Det var en fin avslutning på våra dagar i Vinhais.

Rektor Ruy spelar cavaquinho för oss och några elever.

Matsvinnet

Något vi reagerat över och även pratat med rektorn om är hur mycket mat skolan kastar. Här i skolan lägger bespisningspersonalen upp maten till eleverna och det är stora portioner som delas ut. Varje dag serveras det soppa till förrätt, en varmrätt och frukt eller yoghurt till efterrätt. Det serveras bara vatten att dricka.

Bespisningspersonalen lagar all mat från grunden och tar vara på alla delar från djuret. Detta är väldigt traditionsenligt och många av barnen äter denna sortens mat hemma. Vi är nog tyvärr lite för kräsna och kunde inte riktigt uppskatta denna maten.
På många av tallrikarna är maten knappt rörd.