Erfarenheter för livet…

Den här resan kommer jag ta med mig i livet länge, alla upplevelser, saker som har hänt och vänskaperna man tar med sig. Att ha fått bara resa igenom Europa har gjort mycket med en själv… Hur man ser på livet tex att vi har sett SÅÅÅ många hemlösa, alkoholister, maffior och mer av det som finns där ute och det får en själv att börja tänka på hur bra vi faktiskt har. Som i skolan vi får gratis mat, gratis dator som är våran egen, så bra lärare som vi har… det är skillnader mellan vår skola och den i Kroatien att dem får köpa egen mat som inte heller är den bästa(vad dem säger), det är något vi har tur över.

Banden vi har fått emellan varandra denna resan är otroliga detta är vänskaper för livet, vi har kommit så mycket närmare varandra och har kul i princip hela tiden

Vi har två otroliga slutsatser denna resa… Wilma pratar mycket<Janko pratar MER. Max har stort hår <David har STÖRRE.

Resan i stort

Tågresan både till Kroatien och hem har fört oss alla mycket närmare varandra än något annat skulle kunna. Den har lärt mig att man inte måste vara lika alls för att kunna umgås och komma överens, men också att vara stilla i nästan ett dygn.

På den kroatiska skolan hade eleverna mycket mer respekt för lärarna än i Sverige, alla verkade kunna lämna nycklar och andra ägodelar framme utan att någon tog det, stor chock för oss som håller hårt i allt. De hade efterrätt till lunchen nästan varje dag och skolan hade många dekorationer som jag tror skulle åka ner direkt i Sverige. Där hade skolan dock inget ljuddämpande så det lät väldigt högt.

De verkade tyvärr inte bry sig lika mycket om inkludering som Hedda gör, det var dock ändå bra diskussioner och vi kom på många bra förslag till vad som kan förbättras på båda ställen. Jag hoppas att det fungerar. //Jack

Vad jag tar med mig ifrån resan

Det har varit en spännande och lärorik resa som snart är till ända. Jag kommer att ta med mig många ögonblick och händelser. Den kroatiska maten till exempel, den var som svensk mat fast helt utan salt och smak. På skolan i Varazdin skulle alla ha vit t- T-shirt på idrotten och generellt sett var det mer regler där. Nästan alla lektioner var 45 minuter och skoldagarna började åtta och slutade lite tidigare än våra skoldagar. Kroaterna var generellt sett lite mer gästvänliga än oss svenskar och de flesta var bra på engelska. Nu med allt tågresande har man vant sig vid tågtoaletterna och nattågen.

Jag har också lärt mig mycket om inkludering och exkludering. Om hur det påverkar många oss dagligen och hur vi i skolan och samhället kan bli mer inkluderande. Och slutligen om hur det känns att vara exkluderad eller inkluderad och om hur vi genom dialog och beslutsamhet tillsammans kan verka för mer inkludering. Tack för mig!

/Noah

Är Sj sämsta tåget i Eu?

Efter en låg sömnlös natt (pga ”störande moment”) vakna vi till faktan att vi var 100 min sen till Stockholm, detta ledde till att vi missade vårat tåg från Stockholm till Sundsvall som snabbt blev försenat 1 timme till. Den tiden tog vi snabbt igen med en liten shopping runda och god mat. När vi väl kom ner på perongen försökte vi byta tåg men missade de också vi fick återgå till de originals tåget som vi nu sitter på.

Här är dem olika känslorna vi har gått igenom pga SJ: ilska, förtvivlan, deprimerad, jätte ledsen, hopplöshet, trött, JÄTTE trött, besviken och många fler negativa känslor

Slutsats: Allt gick bra tills SJ förstörde våra liv och tog våra hopp och drömmar ifrån oss//Amirah

Bildtext behövs inte Sabines blick förklarar ALLT

Är vi i Sibirien?!

Så det började med att vi väntade på tåget i Hamburg till Stockholm. Det va jätte varmt o skönt i Hamburg, vi klev på natttåget i Hamburg. Vi va ganska trötta så vi gick o la oss och sov. Jag (Alan) vacknade 07:00 vi va typ på gränsen med Sverige det va inget snö där 1 timme senare när jag skulle klä på mig och jag ba kolla ut och såg SNÖ!! Det va typ 24˚C i Varazdin och nu är vi tillbaka i sverige där vi har Minus grader!! 😭🙏

Ole sa att vi åkt för långt norr och trodde att vi va i Sibirien

//Alan

Skillnader i skolsystemet

På våran resa till Kroatien har varit underbar men några saker som vi märkte på skolan var att nästintill alla ämnen var tävlingsinriktade och alla ville vara bäst för dom som var bäst hamnade på en hall of fame, jag tror inte att detta kan hjälpa ungdomar mer än det kan skada för det är bara dom som är bra som kommer att nå toppen. Något annat som dom hade var betyg systemet för det gick från 1-5 varav 5 är bäst och 1 är sämst så det är min slutsats av skolsystemet.

/ Maximilian

Så likt, samtidigt så annorlunda.

Mycket ät likt mellan Svevige och Kroatien. Arbetstiden är snarlik även om lönen här är lägre än hälften än vad den är i Sverige. Samtidigt är mycket billigare här, många av lärarna har extrajobb på helger och lov för att mer än överleva. Elevgruppen är väldigt etniskt homogen, lektioner och raster är ljudliga, lokalerna saknar gardiner ljudabsorbenter eller tassar på stolarna. Man är trött av alla ljud även om detta något som inte verkar bekymra våra Kroatiska kollegor. Lektionerna har inte tydligt start och stopp, istället går eleverna ut när det ringer oberoende av lärarens ledarskap. Eleverna räcker ömsom upp handen men kan lika gärna ropa rakt ut. Lärarna har en mer förtrogen relation till sina elever än många andra länder vi samarbetar med. Samtidigt är de mer auktoritära än oss, eleverna nämner att det finns ämnen som är tabu. Maten kommer från en resturang, det finns inget att välja på och det är inte lika smakrikt som det vi serveras, däremot får de alltid efterrätt något som kan förklara den växande fetman i landet.

Hemkunskap, slöjd, och bild är alla valfria ämnen som man får läsa efter skolan. De får en grundläggande trafikutbildning som ger eleverna en trafikförsäkring. De har IT på schemat istället för att läsa detta integrerat i de olika ämnen de läser. Miljön utanför skolan inbjuder till lek och omgärdar hela fastigheten. Många elever bär tröjor väskor och paraplyer med skolan man är stolt över att tillhöra skolan. Många deltar i olika tävlingar för skolans räkning, man är storleverantör varandras framgångar. Slutligen ser jag att vi har mycket att lära av varandra skulle gärna vilja veta hur de skulle se på vår skola./ Olle