Efter lite rundvandring i Porto hoppade vi på bussen mot Bragança. Vi häpnades över det vackra kuperade landskapet utanför bussfönstret.

Insikter från bussresan: bussen bjöd på högre comfort än flyget och det finns 3D:s i Portugal.

Vi tog en lång promenad i staden och häpnades över hur vacker och pittoresk den är

Idag ska vi se oss omkring i staden Porto innan avfärd mot Braganca. Vi passerar världens vackraste bokhandel men det är ett besök som måste planeras i tid. Kön var oändligt lång och ordningsvakter på plats. Det kanske hinns med nästa helg när vi kommer tillbaka till Porto.

Efter 16 timmar på resande fot har vi nu landat på hotellet. Resan har gått bra förutom några missöden. Vi hade sett fram emot middag, men allt var stängt så det får bli ett fall för imorgon. Mörkret har lagt sig över Porto så vi ser fram emot morgondagen när vi ska få se denna mysiga stad i dagsljus.

God natt från ett trött gäng

När vi kom till Arlanda fick vi i oss lite lunch. Vi fick även vara med om lite krångel vid incheckningen. En aning arga passerade vi passkontrollen galant och började blicka framåt.

Det har varit spännande, utmanande och helt fantastiskt att vara på resa tillsammans. En resa genom Europa på tåg har varit utmanande, men eleverna har sagt att de kan fortsätta ännu längre på tåg så då får vi lärare bara hänga på🤓

När vi reser till olika Europeiska städer så är det lätt att jämföra med det vi är vana vid och ibland så kan man känna att vi har kommit mycket längre i utvecklingen gällande jämlikhet och acceptans medan man vid andra tillfällen kan imponeras av landet eller skolan vi besöker.

Jag upplever att skolor i andra länder vågar lyfta fram de som sticker ut både vad gäller kunskap, prestationer eller goda gärningar mer än vad vi gör i Sverige. I Varazdin skola som vi besökte fanns en Wall of Fame som de stolta berättade om.

Sedan har vi kommit mycket längre gällande acceptans av olikheter och trots en lång historia kring många olikheter så vågar vi nog prata om mer saker. Det gör att jag känner en stolthet och en enorm stolthet över våra elever som på ett fantastiskt sätt har representerat vår skola💕

Tack för oss! och tack Kroatien 🇭🇷.

/Marie

Den här resan kommer jag ta med mig i livet länge, alla upplevelser, saker som har hänt och vänskaperna man tar med sig. Att ha fått bara resa igenom Europa har gjort mycket med en själv… Hur man ser på livet tex att vi har sett SÅÅÅ många hemlösa, alkoholister, maffior och mer av det som finns där ute och det får en själv att börja tänka på hur bra vi faktiskt har. Som i skolan vi får gratis mat, gratis dator som är våran egen, så bra lärare som vi har… det är skillnader mellan vår skola och den i Kroatien att dem får köpa egen mat som inte heller är den bästa(vad dem säger), det är något vi har tur över.

Banden vi har fått emellan varandra denna resan är otroliga detta är vänskaper för livet, vi har kommit så mycket närmare varandra och har kul i princip hela tiden

Vi har två otroliga slutsatser denna resa… Wilma pratar mycket<Janko pratar MER. Max har stort hår <David har STÖRRE.

Tågresan både till Kroatien och hem har fört oss alla mycket närmare varandra än något annat skulle kunna. Den har lärt mig att man inte måste vara lika alls för att kunna umgås och komma överens, men också att vara stilla i nästan ett dygn.

På den kroatiska skolan hade eleverna mycket mer respekt för lärarna än i Sverige, alla verkade kunna lämna nycklar och andra ägodelar framme utan att någon tog det, stor chock för oss som håller hårt i allt. De hade efterrätt till lunchen nästan varje dag och skolan hade många dekorationer som jag tror skulle åka ner direkt i Sverige. Där hade skolan dock inget ljuddämpande så det lät väldigt högt.

De verkade tyvärr inte bry sig lika mycket om inkludering som Hedda gör, det var dock ändå bra diskussioner och vi kom på många bra förslag till vad som kan förbättras på båda ställen. Jag hoppas att det fungerar. //Jack