Idag har vi varit i Pornic, en pittoresk badort vid kusten, och Véronique har även visat oss ”sandormen” i Saint Nazaire.

Det var ett rejält lågvatten i Pornic så båtarna låg som strandade i gyttjan. Trots vädret (rätt grått och molnigt) var det fullt av folk på strandpromenaden. Det blåste lätt från havet och det luktade gott av tång.

Efter en utsökt lunch med godsaker från havet, avsmakade vi den lokala glassen med jordgubbar från trakten 😋. Vi diskuterade ostron, surströmming, snäckfiske, älg och renskav i en salig blandning.

Efter glass och promenad åkte vi vidare norrut på små vägar längs kusten. Och till slut fick vi beskåda sandormen som ligger ömsom under ömsom i vattnet på stranden vid Saint Nazaire, skeppsvarvens franska mecka.

Detta är en resa för att få nya intryck och erfarenheter…

Idag på vår lediga dag var ett av målen att smaka av havets läckerheter. Vi åkte med Véronique till havet och i Pornic var det så dags. Det blev ostron, havskräfta, knivmussla och olika slags snäckor. Hur smakade det då, ja det var inte så salt som jag väntat mig. Konsistensen överraskade också. Det är helt klart något som jag tänker mig äta fler gånger.

Anne de Bretagne är en av de mest berömd kvinnorna i den franska historien. För över 500 år sedan var hon drottning av Frankrike… två gånger om.

Idag på eftermiddagen gick vi över vindbryggan och in i hennes slott i Nantes gamla kvarter. Vi gick upp på ringmuren och såg ut över stan. Efter slottsturen avnjöt vi ett glass vin på en uteservering som de turister vi är.

Flaggor i vinden på en fasad bredvid slottet

Några praktiska bestyr måste göras inför självhushållningen och vad kan då vara bättre än att likt lokalbefolkningen besöka lördagens marknad i den centrala saluhallen. Efter en inspirerande fransk frukost med nybakade croissanter med smör och sylt till en kopp te bar det av.

Våren har kommit till staden med skir grönska och träd som står i full blom. Här strosar man omkring i vårskrud bestående av tunna ytterplagg i klara pastellfärger.

Marknaden låg bara några kvarter från vår tillfälliga bostad, en skön morgonpromenad blev de. Utbudet på marknaden gav en fröjd för såväl ögon, näsa och smaklökar. Det fanns ett rikt utbud av produkter och det var som alltid en fröjd att handla över disk med kunnig och serviceminded personal. Jag skulle verkligen njuta av att kunna ha denna möjlighet dagligen.

… och så kom vi äntligen fram till vår fina lägenhet mitt i Nantes. Véronique (som var på Hedda bara för några veckor sedan) kom och hämtade oss för en liten tur på stan. Sedan åt vi fantastiska crêpes till middag. En bra avslutning på en lång resdag.

Idag blev det en tidig start. Det var relativt folktomt på väg till flyget. Vi var bara två på flygbussen. Efter några timmar svävande ovan molnen fick vi se denna välkomnande vy…

Eiffeltornet i morgondis

Den 21-25 mars åker Christina Biela Enberg (lärare i Franska) och Rut Svensson (lärare i Engelska och Svenska) till Nantes i Frankrike för att delta i undervisning, diskutera pedagogiska upplägg samt utvärdera det sedan tidigare påbörjade eTwinningsamarbetet mellan Nantes och Christina i undervisningen i Franska. På plats kommer de även att observera hur de arbetar med att skapa motiverande lektionsupplägg samt hur man jobbar med elever som har svårt att fullfölja sina grundskolestudier.

De kommer att skriva blogg här som en fortsättning på Victorias, Carinas, Maries och Annas besök / kurs på Reunion Island i höstas.

Sista dagen. Sista hotellfrukosten. Sista simturen i havet. Det är alltid med varierande känslor man packar sin väska – ett stänk av vemod blandas med längtan att komma hem. Vi skulle inte checka in på flygplatsen förrän kl. 19.00, så dagen gick ju ändå att använda till äventyr.

Vi var tvungna att börja dagen med att hitta ett apotek för att ta antigentest inför flygresan. De kurskompisar som lämnat ön före oss hade förvarnat oss om att det var ett måste för att få resa, så det var bra att få det fixat. Och att det var negativt var positivt! 😅

Efter att ha checkat ut från hotellet åkte vi norrut för att försöka hitta ännu ett av våra ”vill-se-ställen”: Niagarafallet, ett högt vattenfall som såg riktigt mäktigt ut när vi kollade på internetsidan. Det var ingen större konst att hitta dit, MEN det var inget vatten i vattenfallet… Det fanns bara en liten lagun som inte luktade speciellt badvänlig.

Nåja, själva platsen var både vacker och rofylld så vi slog oss ner i gräset och åt vår lunch. Det var jättemånga duvor som hade bon i klippskrevorna, två av dem försökte charma Marie så att hon skulle dela med sig lite av sin macka, men det hade de inte mycket för.

På eftermiddagen utforskade vi lite av huvudstaden Saint Denis, vilade en stund vid strandpromenaden och begav oss sedan till flygplatsen. Där träffade vi Sarah och Iris, de tyska kurskompisarna som också skulle med samma plan. Vi tillbringade resan tillsammans ända till Charles de Gaulle i Paris, där skildes våra vägar med en förhoppning om att fortsätta hålla kontakten.

Nu är vi inne på sista etappen – tåget från Arlanda till Härnösand. Det rullar på som det ska, så vi kan nog vara rätt trygga med att vi får sova i våra egna sängar i natt. Och drömma oss tillbaka till den mest magiska plats man kan tänka sig.

/Carina

Idag stod byn Cilaos på vår vill-gärna-hinna-åka-till-lista. Den ligger i en av öns tre ”cirklar”, områden som är klassade som världsarv och har fått sina häpnadsväckande och svindlande landskap genom tidiga vulkanutbrott. Tittar man på Reunion i Google Earth syns cirklarna jättetydligt!

Det var en helt makalös resa – sådant landskap och så många nyanser av grönska har jag aldrig upplevt, trots att jag har hunnit se en del i mina dar.

Det tog sin lilla tid att ta sig till byn, eftersom vägen snirklade sig som en boaorm med hicka längs bergväggarna. Marie gjorde det såå bra som tog oss både dit och hem utan några problem.

Det fanns bara en väg dit, och jag gissar att människorna här är helt avskurna från omvärlden när det är cykloner och skyfall som härjar. Här fanns det inga skyddsnät längs bergväggarna och på vissa ställen var vägen så smal att det inte inte gick att mötas.

På hemvägen stannade vi vid stranden L’Hermitage för lite sol och bad. Vi har varit där en gång tidigare, men idag hade jag simglasögonen med och kunde titta på alla coola fiskar som simmade bland korallerna i revet. Vilka färger och former de har! 🐠🐡🐟

/Carina

Idag är det hemresa. Lite nervös var jag när vi väntade på antigentestet…är det bra om det är positivt eller negativt?😬 Ja, lyckligtvis fick vi båda ett negativt test och vi är redo att komma hem.

Ett sista dopp i havet var såklart ett måste. Jag har sett att det är väldigt populärt att köra Kite på revet och idag blev jag lite orolig när jag såg ett segel komma flytande, men efter lite spaning så såg jag även ägaren till seglet och han var oskadd. Det går i hisnande fart när det susar fram på vattenytan med brädan🤩

Eftersom värmen är närmare 30grader hela tiden så planerade vi att åka till ett vattenfall innan vi åkte till flygplatsen men det levde dock inte upp till namnet, Niagara fall. Det var otroligt vackert men inte så mycket vatten så det blev inget bad.

Så nu är vi på flygplatsen och längtar hem till Sverige. Snart är vi hemma🥰

/Marie