Dagen började med engelsklektion med Ms Pinpare på College Utrillo.
Eleverna stod upp och fick inte sätta sig förrän de hade sagt något på engelska till oss.
Till en början var de blyga och nervösa, men det släppte fort.
Klassrummet var möblerat med två ”hästskor” – en inre och en yttre.
Intressant var att läraren kunde skämta ganska friskt med eleverna utan att de verkade bli ledsna. Det syntes att de gillade sin fröken.
I klassrummet fanns en kanon som projekterade en bild på whiteboarden som läraren ”skrev” på med en särskild penna.
Hon hade alla sina lektioner planerade på denna.
Eleverna hämtade varsin padda och fotade en PR-kod för att hämta uppgiften de skulle arbeta med.En grupp med äldre elever hade förberett en rundvandring i Villefranche
Vi stannade på utvalda platser där en elev i taget berättade om platsen på Engelska.
Christina hittade finfina sparrisar som hon var tvungen att köpa på en fantastisk grönsaksmarknad. Temperaturen ute var 33 grader och bilen hade förvandlats till en bastu.Här är Elisabet på väg till IME (Medico- Educational Institutet) of Pommiers.
En skola för elever med funktionshindrade elever. Det var en blandning mellan dagcentral, Villan och Stugan som vi har i Härnösand. Föräldrarna kunde välja om barnen skulle vara här på eftermiddagarna och få leka och träna sig på olika aktiviteter.
Olika färgsymboler för olika salar samt skyltar som beskriver vad man gör i rummen.Här har har eleverna snickrat ihop ett hönshus.
Det var viktigt att eleverna fick lära sig att sköta djur och känna empati.
Skolan var välutrustad med cyklar, material för längre vandringar, leksaker mmHär visars delar av inredningen i sinnenas rum.Bäää! Man hade får med lång svans som barnen skötte även kaniner.Sådana skyltar hade man utanför Elevhälsans dörrar.Man kunde förklara sina känslor genom lek i psykologen/Kuratorns rum.Efter alla skolbesök var det dags för lite sightseeing i några småbyar med Delfines hjälp.
Precis som hemma är det viktigt att man som elev känner att gör det som känns meningsfullt. En mycket viktig faktor för att nåt ska kännas meningsfullt är att man blir sedd.
Vid genrepet inför danskvällen som tidigare nämnts var det ett par av eleverna som sökte upp Elisabet och Christina för att de ville att de skulle se deras genrep. Lika viktigt var det för eleverna på de praktiska yrkesutbildningarna att vi såg vad de jobbade med – deras alster.
De var mycket stolta och ville gärna visa vad de gjort och tog sig tid och mod att försöka förklara.
Ett bokträd till skolans bibliotek.Alla gör fioler i plåt som ska vara en del av en konstutställning i Villarebane som är kulturhuvudstad i EU i år
På yrkesutbildningarna finns många elever med särskilda behov – både vad gäller lärande och socialt. Skolans upptagningsområde täcker in flera socialt utsatta områden varifrån många av eleverna i yrkesutbildningarna kommer.
Stolta elever som fått visa vad de gör.
Det satsas stort på skolan på de praktiska utbildningarna. Lokalerna var rymliga och mycket välutrustade med maskiner. Allt ifrån ett stort antal bås för svetsning av olika slag till ett stort antal CNC-maskiner för fräsning och svarvning i metall.
Många av eleverna kommer från hem med sociala och ekonomiska problem. Skolans tydliga mål och struktur.För att hjälpa barnen på bästa sätt med studier och den sociala uppfostran så har man satsat på
-Skolan ska ska hållas ren och snygg.
-Eleverna ska vara hela och rena.
-Eleverna ska känna att skolan är deras och att man har byggt upp en vi känsla.
Man har satsat på att ha små klasser med mycket personal som verkligen har tid att ta itu med helheten kring varje barn.
Tex PTE dvs kombination av ungefär som våra skolvärdinnor/fritidspedagoger. Skolsköterskan hade en mängd uppgifter som att vårda både barn och personal både med skador och som ett samtalsstöd. Vilrummet låg bredvid hennes kontor. Skolan gjorde allt för att eleverna skulle komma till skolan.
För de elever som misskötte sig i klassrummet, misslyckades, hade tappat motivationen och för hemmasittande så arbetade man utifrån en tre veckors plan som kunde förlängas. De som arbetade ihop i den planen var eleven, lärare, föräldrarna, kuratorn, skolsköterska och socionomen.
Eleverna hade möjlighet att vara på skolan på lov men(inte på eftermiddagar), för att ha något meningsfullt att göra. Då hade man tex målat en flerfärgad hage till de yngsta skolbarnen.
För att uppmuntra eleverna att skapa och stärka deras självkänsla hade bildlärare affischerat en vägg med alla bilder eleverna skapat hemma.
Han hade även ordnat en Instagram sida där eleverna kunde publicera egna bilder.
Talande bild gjord av elev.
RESTAURANGSKOLAN
Utbildning för konditori och bageri med välutrustade lokaler.Efter en intressant rundvandring på skolans alla lokaler åt vi en superb måltid som eleverna lagat.
Det var sammanlagt ca 25 eller på skolan som sökte varje termin. Eleverna som sökte till Hotell och Restaurangutbildningen hade haft det lite tufft i grundskolan. När dom tog examen från den här utbildningen kunde dom direkt få ett arbete och självkänslan var åter på plats.
Lågstadiet På den här lågstadieskolan arbetade man i vissa klasser med 4 olika uppgifter samtidigt. Klassrummen hade en skjutvägg som gick att öppna om man behövde större utrymme. I ett klassrum var det s ett-två:a.Här visar man att det hade pågått ett Europasamarbetet.
Biblioteket låg i hjärtat av skolan med närhet till alla klassrum.
Efter avslutad arbetsdag blev vi guidade på Kolmuseet. Det var lite svårt att förstå alla detaljer då guiden pratade franska, men vi spetsade öronen ordentligt och fick hjälp med viss översättning.
Vi åkte den gamla hissen 6 meter ner, men det kändes som mycket mer eftersom de hade gjort någon sorts simulering för att rätta känslan skulle infinna sig. Sen bar det av i kolvagnar.
Guidningen var uppbyggd så att man kunde följa hur gruvdriften gick till från starten 1907 till att gruvan stängdes år 1984.
Arbetsförhållandena för arbetare och hästar var hårda och många dog i förtid.
Tänk om det hade varit vi!
Under en arbetsdag, som varade i 12 timmar, lyckades arbetarna komma 1,20 meter in berget.Arbetskläder på tork
Uppgiften är att programmera en digital karta. För två år sedan började man med den här undervisningen på gymnasienivå som valbar inriktning i olika program.
Skolan har sedan 2019 varit delaktig i ett Erasmusprojekt med flera andra skolor både i och utanför Frankrike. Projektet mål är att pröva nya vägar att lära sig mer om kända historiska konflikter och samtidigt lära sig både mer engelska samt lära sig debattera.
Idag har de en debattövning tillsammans med en annan skola i området inför ett störredebattmöte med elever från runt om i Europa på torsdag.
Ämnet för dagens debatt är konflikten på Nordirland. Eleverna är slumpvist indelade att representera var sin sida av konflikten.
Nu har vi varit runt på flera lektioner och olika delar av verksamheten. Så mycket är lika men sen finns det en hel del olikheter.
Perneell, Leana och Clara – elever som guidade oss runt på skolan.
Igår efter de första lektionsbesöken fick vi en giudad tur av tre elever – Clara, Leana och Perneell som går internationell profil på skolan. De visade oss runt i skolans alla byggnader. När man är ny känns skolan lätt att komma vilse i, men skolbyggnaderna känns egentligen inte så stora med tanke på att det går ca 1350 elever på skolan.
De var alla tre bra på engelska vilket gjorde att det blev lätt att få frågor besvarade ur elevperspektiv.
Lycee Frederic Fays har ingen lärportal och ingenstans där de gemensamt delar material digitalt, så de får lösa iden om ett levande schema på annat analogt sätt. Ett ämneslag har en whiteboard där de lägger upp planeringen vecka för vecka.
Whiteboard som uppdateras vecka för vecka.
Det är ganska stor skillnad mellan skolmaten i Frankrike och Sverige. Här får eleverna betala när de äter i skolan. De köper ett kort som de programmerar med de dagar de ska äta. De betalar 3 euro och 20 cent per måltid. De får inte ta med sig egen mat och det finns ingen skolcafeteria.
Automat där de laddar sina måltider.
En annan skillnad är vad man får i lunchväg. I Frankrike är det förrätt, varmrätt och efterrätt varje lunch.
Om man är i behov av stöd i undervisningen så är den typen av stöd mycket begränsad. Skolan samarbetar dock med det tekniska universitet i Lyon. Universitetsstudenter kommer till skolan en eftermiddag i veckan för att hjälpa elever som behöver stöd i matematik.
Så här annonseras det stödet på en TV-skärm i matsalen.
Elevråd väljs precis som hemma med representanter klass för klass. Men elevrådet har inga gemensamma aktiviter eller arbetsgrupper. På skolan nomineras en dryg anfull elever till att ingå i CVL, vilket skulle kunna beskrivas som elevrådets trivselgrupp på Hedda. De arrangerar alltiftån pengainsamlingar till flyktingar till avslutningsbalen/festen för de som går ut.
Skolans CVL – motsvarande vår trivselkommitte.
Deras uppdrag är att skapa trivsel i skolan för alla, göra skolan med välkomnande och mer intressant både vad gäller lärande och socialt.
Tisdagen började med en ekonomilektion där läraren just startade ett nytt arbetsområde. Hon gick runt i klassrummet och och lät eleverna vara med i själva introduktion.
Vi fick kika på två faktablad där den mesta informationen om vad kursen innehåll fanns med. Eleverna skulle få faktabladen i slutet på kursen för att träna på inför prov. Man pratade om Andy Warhols Marilyn Monroe tavla som såldes på Sothebys för 195 milj dollar tex.
En kille slog en bänkkompis i nacken 2 ggr och blev förpassad till bänken längst fram. Han såg sur ut men gjorde direkt det läraren sa.
Vi pratade om läxor och fick svaret att de läxor hon gav var t ex att se en filmsekvens och svara på tillhörande frågor.
Idag börjar besöket på allvar på ”Lycee Frederic Fays”. Sabine är en av två biträdande rektorer. Vi möter hennes kollegor som välkomnar oss med fika i ett av skolans nybyggda konferensrum. Där presenterar vi oss och går igenom programmet för veckan.
Skolan som är ett idrottsprofilerat gymnasium (basket, fotboll, simning, mm) har ett nyöppnat internat för just nu drygt 40 elever. Skolan har 1350 elever med ca 1000 elever på teoretiska program och 350 elever på praktiska program, främst metallbearbetning/svets.
Sabine är en av två biträdande skolledare på skolan. Hon visar oss runt lite kort innan vi går vi ut i klass.
Besök hos Mr Hannachi på matematiklektion.
Det är 28 elever i klassen. När läraren pratar har i stort sett alla elever stort fokus på vad läraren säger. Han har ett kort resonemang med spontan elevmedverkan och skriver lite på tavlan. Därefter får eleverna en handfull uppgifter på ett papper som delas ut. Eleverna småpratar med varandra i samarbete om uppgiften. Vad vi kan se fokuserar alla på uppgiften.
Elev skriver lösning på tavlan.
Läraren går runt och förklarar när eleverna räcker upp handen. På många sätt metodiskt mycket likt en svensk lektion. När en elev är klar får hon uppgiften att skriva svar på tavlan innan läraren går igenom med alla.
När eleverna arbetat med en teoretisk ren räkneuppgift går det över till att lösa ett problem där de får omsätta teori till praktik. Lektionen rullar på så tills de 55 minuterna är till ända. I stort sett är alla lektioner 55 min – däremellan är det kort rast när ringer ut.
Efter besök på matematiklektionen går jag till Historia/Geografilektion och Elisabet och Christina besöker en lektion i spanska.
Slutbilden på tavlan när lektionen är slut.
Lektionen visar sig vara geografi och jag kan ingen franska så jag tänkte hur ska det här gå… Men upplägget var tydligt och i lagom hastighet så jag förstod (och fick bekräftat av läraren) att det handlade om logistik och logistikproblem när arbetskraft och arbete finns för långt ifrån varandra och hur ett område påverkas ekonomiskt om infrastrukturen inte fungerar som förväntat. Det var intressant att försöka följa med och se hur lärare och elever interagerade.
En metod som läraren använde för att motivera eleverna var att alltid notera varje elevs aktivitet och medverkan på lektionen. Som ni kan se i vänsterkanten på whiteboarden, finns en rad namn där – vissa med och vissa utan streck. Varje namn representerar en medverkan och varje streck medverkan utöver det första tillfället.
När vi sedan frågade elever utanför klassrummet utan lärarens medverkan sa de att det var sporrande och kunde bli en tävling att vara aktiv i klassrummet. Intressant!! Jag har dock svårt att se den metoden i Sverige…