Nu har vi lämnat Stockholm efter en natt på tåget Malmö – Stockholm. Väckningen skedde till tonerna av ”Leende guldbruna ögon”, det enda som fick upp samtliga av våra elever. Henke, som sov i en annan kupè, väcktes enkelt med en viskning: ”kaffe”. Eller, det kan ha krävts en stark ficklampa rakt i ögonen, men det var nog en kombination av de två som gjorde jobbet.

Pigga och alerta klev vi av tåget och gick vidare till perrong 4 för det sk ”Norrlandståget”. Skön stämning, god frukost och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära av en tågresa, tidig måndagsmorgon i oktober?

/Martin

Nu börjar det kännas på riktigt att den här resan går mot sitt slut. Natten spenderades på ett nattåg som tog oss igenom Ungern – Slovakien – Tjeckien – Polen och till slut Tyskland och Berlin. Vi lyckades få en snabbglimt av der Reichstag (Riksdagshuset) på tåget, innan vi snabbt försökte hitta någonstans att köpa frukost.

Den enda matbutiken inom räckhåll hade längre kö än vi kunde stå i och ändå hinna, så vi fick köpa vatten på ett snabbmatsställe och hoppas att bananerna höll oss på benen innan bistron i tåget mot Hamburg öppnade.

I Berlin -> Snabbt skifte till tåg mot Hamburg där vi lyckades få i oss en lunch. I Hamburg -> Inhandlande av vatten och bananer (totalt ovärderligt under en tågluff) och sedan på ett lite längre tåg till Köpenhamn, som då tar oss ca 4,5 timme.

På tåget passar ungdomarna på att ta igen lite skolarbete och skriva blogg.

Under tåget gjordes en omröstning: Antingen åka direkt över till Malmö för en falafelmiddag, eller middag på MAX i Köpenhamn och sedan få uppleva Köpenhamn by night. De fick en timme på sig att bestämma sig, och efter jämn omröstning blev det………..KÖPENHAMN!

Efter att vi ätit maten insåg vi att vi så snabbt som möjligt behövde se så mycket som möjligt. Jag som självutnämnd Köpenhamnsguide efter åtminstone sex tidigare besök i staden funderade lite, ”ska vi gå vänster på Vesterbrogade mot hipsterkvarteren, eller gå höger mot Tivoli och Strøget?”

Det blev Strøget. Mest folk, mest intressanta människor och mest puls! Trots söndagskväll och oktober så levde Köpenhamn upp och visade sig från sin mysigaste sida. En av eleverna blev tillfrågad av Henke, som vaktade packningen, vad vi sett för något. ”Massor av ljus” blev svaret, och jag håller till fullo med.

Raskt tillbaka till Hovedbanegården för vidare resa mot Malmö. I Malmö köpte vi med oss frukost till imorgon och har nu gjort oss hemmastadd i sovkupén. 05:00 står väckaren på, så med lite tur får vi åtminstone fem timmars sömn, innan vi packar ur, och kliver på tåget som tar oss till Sundsvall, för att där åka kära gamla linje 201 till Härnösand.

Självklart ska det bli skönt att komma hem, men visst har det varit härligt att få leva i sin lilla bubbla de här tio senaste dagarna. Upplevelserna för både oss vuxna och ungdomarna har varit ”once in a lifetime” och det är nog med all säkerhet inte första gången som vi alla kommer att använda tåget ut i världen igen.

Det ska bli intressant att se vilka effekter den här resan fått. En av våra ungdomar frågade mig vilka universitet som finns i Köpenhamn, så vem vet, fem år från nu kanske vi på Hedda fostrat en student vid Köbenhavns Universitet, tack vare denna resa?

/Martin

Vad har hänt under de snart sex resdagar vi kommer ha haft? Vi har åkt igenom 6 stycken huvudstäder, Stockholm, Köpenhamn, Berlin, Wien, Budapest och Bratislava. Det är dock fler länder än huvudstäder och här kommer de: Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Polen.

Genom att resa med tåg har eleverna fått lära sig väldigt många nya saker. Men vad har varit det bästa med att resa grönt? Att se allting utanför fönstren till exempel hur naturen ändrar sig. Det har varit kul och spännande att se om man fick en sittplats eller om man fick sitta i korridoren. Det har även givit erfarenheter som man kommer ta med sig i livet, att de flesta som reser är trevliga, omtänksamma och roliga.

Vi vaknade ungefär 8:00 på morgonen bara två timmar från Berlin.

När vi kom till Berlin letade vi reda på spåret där nästa tåg mot Hamburg skulle avgå från.

Det är händelserika dagar här ska ni veta. Så pass händelserika att det är snudd på omöjligt att hinna skriva här på bloggen, men här kommer en summering kring de senaste två dagarna.

Sista dagen i Ramnicu Vulcea startade med en träff på den lokala ungdomsgården med Youth Hub, en organisation som hjälper ungdomar på olika sätt och hjälpa dem att finna sin röst i världen och i sig själva.

Olika övningar gjordes där vi fick fundera kring vad som är unikt med oss och vad som förenar oss, en mycket lärorik och givande övning.

Det var även på Youth Hub som vi formulerade och drog upp ramarna för de aktiviteter vi ska genomföra på respektive skola och sedan utvärdera tillsammans när de rumänska eleverna kommer till oss i Sverige i vinter. Det blev tydligt att den här veckan varit givande och att vi fått nya perspektiv och verktyg för att arbeta med detta. Tre förslag på upplägg kom fram och vi kommer senare under veckan att förena dessa på ett eller annat sätt för att få så bra aktiviteter och övningar som möjligt.

Efter att den sista officiella aktiviteten för veckan är avklarad är det en sista gemensam lunch tillsammans. En lunch vänner och kollegor emellan.

Efter att maten tystat munnarna (eller, den kunde ju försöka iallafall) så var det dags för avfärd. Vi skulle åka buss till Sibiu för mellanlandning innan vidare resa mot Budapest. Det var ett känslosamt, men stabilt ”på återseende” och vi ser fram emot att få vara värdar nästa gång!

Vidare mot Sibiu! Den stad vi hört så mycket om, i form av den medeltida stadskärnan och härliga vibben. Snacka om att leva upp till det! Vi kom fram något senare än planerat pga vägarbeten, men väl framme så fick vi en fin kväll tillsammans med stadsvandring, inhandling av färdkost och en första konkret utvärdering. Frågorna vi enskilt skulle reflektera kring var:

1. Vad har varit det bästa med resan?

2. Vad tar jag med mig härifrån och hur har jag växt som person?

Massor av goda tankar och fina ord kom upp. Det är tydligt att denna resan varit bra för oss alla, både ungdomar och vi medföljande vuxna och vi har nog alla fått med oss något att ta vidare i livet och i vår yrkesroll.

Efter en väldigt skön natt på tåget till Budapest kommer vi fram till en stad vi sett fram emot, för att se om ”the hype was real”. Vi tycker att den var det. En stad full av liv och puls, men även fantastiska byggnader, intressanta människor och en otrolig historia. Vi alla bestämde oss för att vi ska åka tillbaka någon gång. Här följer ett gäng bilder från dagen i Budapest:

Just nu befinner vi oss på nattåget som under de närmsta 14 timmarna ska ta oss till Berlin. Vi hoppas få oss en god natts stärkande sömn innan vi fortsätter vår resa norrut.

/Martin

Efter en helt okej natt på nattåget mellan Sibiu och Budapest så var vi alla exalterade för en heldag av turistande. Vi började med att försöka förstå oss på den Ungerska valutan, Forint. 100 forinter är nästan 3kr. Det kostade tex 250 forinter för att gå på toa.

Det första vi kände att vi behövde göra var att få bort all våran packning, som ni har sett i tidigare blogginlägg så är det en hel del. Planen var att lämna våra väskor på den tågstationen som vårat nästa tåg skulle gå från. Vi försökte oss på att gå till tågstationen, det var ett tappert försök men tillslut gick vi på Ellys förslag – att ta bussen. Vi lyckades iallafall vandra i 15 min innan vi gav upp.

Vi lämnade alla våra väskor på en av Budapest många tågstationer och efter det var vi på jakt efter brunch. Några av oss hamnade på McDonalds medans andra åt från ett annat hamburgerställe. Strax var vi iallafall mätta och belåtna och kunde ge oss ut i Budapest på riktigt. Det första vi möttes av var den sjukt snygga entrén till tågstationen. Lite skillnad från den i Härnösand. Vi gick vidare genom Budapest och hamnade i en park, här gungade vi i en lekpark medans Henke var på jakt, vad han var på jakt efter är inte värt att nämna.

Vi gick vidare för att se de lite äldre historiska sevärdheterna i Budapest. Vi såg bla Budaslottet och det Ungerska parlamentet. Lite senare under dagen såg vi även en stor synagoga och operahuset.

Efter denna långa promenad blev vi alla väldigt trötta, vi kikade in på ett Harry Potter café men gick snabbt vidare för att äta middag.

Middagen åt vi på Vapiano där det serverades pizza, pasta och sallad. Efter detta var det dags att dra sig vidare mot nästa nattåg. Men en fråga återstår, vart är Erik? Jo, vi lämnade Erik igår kväll i Sibiu för att han skulle få fortsätta sitt äventyr på egen hand. Vad han gör i denna sekund är svårt att konstatera, men utifrån dessa bilder tror vi att han uppe bland bergen och åker cross, vad tror ni?

Gårdagskvällen avslutades med en brakfest på L’Artista pub tillsammans med det rumänska teamet. Det dracks rumänskt iste, Pepsi twist, lemonader av olika slag, vatten från Karpaterna, 7-up och Pepsi Max.

Det var buffé och det var supergott. Det delades även ut certifikat till både elever och lärare samt rumänsk choklad.

Fredag, sista dagen på plats. Efter den avslutande torsdagsmiddagen så hade vi endast en aktivitet kvar under fredagen. Det var dags för oss att besöka stadens ”Youth Hub”. Youth hup är ett ställe där ungdomar kan samlas för att delta i aktiviteter och skapa nya kontakter. På plats arbetar flera volontärer från olika länder genom europeiska solidaritetskåren, ESC. Vi fick först lyssna på hur deras arbete går till och sedan fick vi ta del av en två olika aktiviteter. Den första aktiviteten var ett typ av bingo. Vi fick nio olika diskussionsfrågorna angående ämnet ”inclusion” som vi skulle gå runt och diskutera med olika personer. Otroligt nog så var det Erik som vann.

För aktivitet nummer 2 blev vi indelade i tre olika grupper. I dessa grupper skulle vi rita en blomma med lika många blomblad som personer i gruppen. Varje person fick ett eget blad som de skulle skriva en personlig egenskap på. Tack vare en väldigt artsy girl i våran grupp så blev våran blomma extremt fin. Efter detta skulle vi tillsammans i gruppen komma på en slogan för Erasmus +. I våran grupp blev det ”Vi suntem alla la fel” vilket betyder ”vi är alla densamma”. Vartannat ord är svenskt och vartannat ord är rumänskt.

Efter detta diskuterade vi även i grupper om hur vi kan föra vidare den kunskapen vi har samlat under veckan till Sverige. Det kom fram massa bra förslag och vi alla ser jätte mycket fram emot att föra vidare det vi har lärt oss under veckan. Vi hann även med att spela in en video för att uppmärksamma Erasmus dagarna som är just nu.

Efter detta var det dags för våran sista måltid tillsammans. Vi elever gick spontant tillsammans med lärarna till en resturang alldeles intill deras hotell. Många av oss åt pizza, några andra pasta. Under lunchen var det tydligt hur nära vi alla har kommit varandra under veckan och känslan av att vi snart skulle lämna alla fantastiska personer som vi nyss träffat började kicka in.

Dags att lämna Râmnicu. Efter våran sista lunch tillsammans drog vi oss mot mini bussen som skulle ta oss hela vägen till Sibiu, den största närliggande staden. Vi sa hejdå till våra nya kompisar och hoppade in i bussen. Bussresan tog lite längre tid än vad vi förväntade oss då det var en lång bilkö som vi behövde stå ut med. Men vi hade massor av intressanta samtal i bussen och vissa av oss fick lite sömn så vi har inget att klaga på.

Framme i Sibiu. Bussen stannade alldeles utanför hotellet. Hotellet är ett super mysigt hotell med massor av växter vilket uppskattades av oss alla. Vi lämnade packningen på hotellet och lyckades vila upp oss ett tag innan det var dags för att gå ut och se staden. Sibiu är en fantastisk stad som skulle kunna liknas vid Malmö eller Lund. Här finns också massa coola människor. Vi satte oss på ett närliggande ställe för att äta middag. Under middagen upprepades meningen ”det som talas om i denna grupp stannar i gruppen” ett flertal gånger, och vad vi nu pratade om kommer ni aldrig få veta.

Dags att se staden! Ungefär 50% av allt som Martin har sagt under resan har varit ”ut och res!”, inte ett förslag, ett tvång. Jag försökte räkna hur många gånger han sa det under vistelsen i Sibiu men tillslut orkade jag inte längre, jag gav upp. Något som var tydligt iallafall var att han, precis som vi alla andra, tyckte att Sibiu var en fantastisk stad.

Som avslut på dagen satta vi oss ned vid en uteservering och reflekterade lite över veckan. Vi tänkte på vad som har varit det bästa under veckan och vad vi tar med oss från den. Detta kommer det fler blogginlägg om imorgon 🙂