Motivation på schemat

Idag var vår kursledare Tatiana tillbaka och vi fick börja med att skriva vårt namn lodrätt för att sedan göra ord av varje bokstav. Dessa ord skulle handla om viktiga saker i våra liv. Som tur var så fick vi även sätta in bokstäver före själva bokstaven i vårt namn, vilket gjorde hela övningen lättare. Därefter fick vi två och två berätta om varför vi valde just dessa ord. När vi gjort det fick vi komma med idéer på hur man kunde använda denna övning i undervisningen.

Vi fick därefter diskutera skillnaden mellan inre och yttre motivation, samt se en kort film om hur man kan motivera elever. Vi fick även en lista över strategier för att motivera eleverna. Det fanns en del bra tips i den. Till exempel så kan det vara en bra idé att säga något i stil med att ”Ni får exakt 122 sekunder på er att diskutera detta.” Om man istället säger att eleverna har två minuter på sig, kanske en del elever inte lägger så mycket tid på uppgiften, utan håller på med annat. Men om man sätter en specifik (unik) tid, så kan eleverna bli mer motiverade till att lägga den tiden på att lösa uppgiften.

På eftermiddagen gick vi en guidad tur och fick höra en del intressanta saker om Florens.

Därefter gick vi och kollade lite i butiker och sedan gick Anna och jag och kollade in olika restaurangers menyer.

Idag blev det risotto och pasta till middag. Och fastän jag åt pizza till lunch idag så leder ändå pastan med 3-1 nu.

En bra dag igen, helt enkelt!

/Victoria

.

Tindrande ögon som vaknar

Ibland händer det, oftast när vi skriver, att något tänds i den lilla själens ögon. Ögon som tillhör den elev jag har framför mig. En glimt och en driv som kommer inifrån. Inte för att jag har sagt eller lovat något. Jag skulle säga att det är de vackraste stunderna på jobbet. När någon har hittat in till sin egen röst och vågar ge uttryck för den. Sårbara, provocerande, sökande, oslipade, stilrena, målande. De kommer i alla former. Texterna, såväl som ungarna.

-Kan du läsa min?

-Kom till mig sedan.

-Nu är jag nästan klar!

Frågorna och påståendena som vittnar om att det är igång. Skapandet. Skrivandet. Vågandet. Jag behöver inte göra något. Det går av sig själv. Och. Det blir riktigt bra för de flesta. Jag upplever sällan skrivkramp i klassrummet. Skrivande är det moment som engagerar flest. Varje gång. Varför är det så?

Idag pratade vi om motivation: Extrinsic and intrinsic motivation. Hur vi styrs av olika faktorer. Kanske inga nyheter, men likväl viktigt att lysa lite extra på. Eftersom det hela tiden kommer upp. Hur och vad motiverar våra elever? Det visar sig att de flesta tycker att det behövs variation, rörelse, musik, belöning i viss form, mål, konkurrens, förväntan, meningsfullhet, tron på att man har något att komma med i en gyllene balans.

Motivation-vad driver oss?

Personligen tror jag att den yttre motivationen är kortvarig, medan den inre motivationen är den som har längst uthållighet. Den vi når när vi hittar in till en del i oss själva som påminner om ett barns nyfikenhet och oräddhet. När vi fortfarande tror om oss själva att vi behövs på den här platsen. Inte för att vara bättre än någon annan, utan för att just vår pusselbit behövs.

Frågan kvarstår: Hur hittar vi dit? Hur lyckas vi engagera de små liven, de oslipade diamanterna? Genom att visa vår egen lekfullhet och lust för något. Idag blev det tydligt när vi lekte en lek i syfte att skapa variation och motivation. Vi skrev en enkel fråga på ett papper som viserande kastade runt en stund till musik. För att slutligen, såklart, få ett skrynklig boll att veckla upp. En i taget. Lyssna och ta del av fråga och svar. En simpel övning, en enkel lek, kan tyckas, men ändå… engagerande. Med möjlighet att variera i oändlighet.

När vi skriver, då fylls jag av glädje och nyfikenhet. Jag tror det smittar. Det är enkelt. När vi jobbar med annat, kanske inte lika smittsamt, men jag ska försöka med hjälp av lite nya tricks locka in mig själv för att skapa variation i tyngre moment så jag känner större glädje. Dagen idag har bidragit med konkret inspiration och ett varv till i motivationsfrågan. Djupdyker, letar lekfullt, låter längtan efter att tända en eld driva mig. Vackra ögon som vaknar. Självantända utan att brinna ut. Vilka ögon möter dej, när du ser dej i spegeln? Är det tid att låta barnets glädje titta fram genom vuxenhetspressen? Motivation smittar. Smitta någon med din.

Anna-Sara Ekenberg

Rundtur i Florens

Idag blev det rundtur på flera sätt! På kursen fick vi gå laget runt och besvara frågor efter snöbollsaktiviteten. På eftermiddagen var det guidad tur för oss och efter det sprang Victoria och jag ett varv till runt hela staden för att hitta en riktigt bra restaurang.

Hur vi kan använda snöbollsaktiviteten.
Här ligger Michelangelo begravd.

/Anna

Inre och yttre motivation

Hur kan vi bäst motivera våra elever? Denna fråga, bland flera andra, arbetade vi med idag onsdag. Som vanligt fick vi delge varandra våra egna tankar och idéer, samtidigt som vi fick testa på några lekfulla och inspirerande övningar. Att engagera och motivera våra elever med hjälp av denna ”yttre motivation” kan förhoppningsvis bidra till att de känner att undervisningen känns meningsfull och givande. Den fråga jag dock ställer mig är hur vi lyckas komma åt deras ”inre motivation” eller kanske snarare deras inre drivkraft. Om vi kan hjälpa var och en av eleverna att hitta sitt eget ”varför”, då tror jag att vi kommit långt. Det målet vill jag kunna hjälpa dem med som lärare.

På eftermiddagen fick vi göra en ”city tour” med en guide som tog oss genom Florens både trånga gränder och hisnande piazzor. Den ena historien efter den andra radades upp för oss ivrigt lyssnande åhörare – det fanns tydligen mycket att berätta om allt detta. Dagen avrundades sedvanligt med god italiensk mat samt mycket trevligt sällskap.

/Sara

Mitt i veckan.

Ännu en dag på skolbänken är avklarad. Det är inte långa dagar, men intensiva. Onsdagens arbete rörde ”Communication accross cultures”. Det var kanske inte så mycket som var nytt av det som vi pratade om, men flera övningar som vi provade på. Vi kastade bl a snöboll:-)

Basilika di Santa Croce.

På eftermiddagen ordnade skolan en stadsrundtur. Vi traskade runt i centrala delarna av Florens och fick en hel del matnyttig information. Vi besåg bl a Basilika di Santa Croce som är den kyrka där både Galileo Galilei och Michelangelo ligger begravda. Nu är huvudet fullt av ny kunskap och nya intryck. Anette Funemo

Dag tre

Idag börjar vi arbeta med kommunikation över kulturgränser. Först startade vi med en muntlig övning, som görs parvis och sedan får man presentera en sak kamraten sagt till de övriga.

Vi får tips på Padlet…först skapar vi en gemensam grupp. Vi valde ett gemensamt namn för vår grupp. Vi ska nu använda detta under fortsatta kursen.

/Rut

Trygga barn lär

Det inkluderande klassrummet. Det spelar ingen roll hur många gånger man hört den meningen. Varje dag är det vi jobbar med. Åtminstone det vi ska jobba med. Säkert gör vi det också utifrån vår förmåga. Kursens innehåll idag, såväl som igår, rimmar mycket bra med kärnan i SKUA och TMO. Jag skulle säga att kärnan i det mesta är relation. utan relation ingen väg att nå fram med sitt innehåll. Ungdomar och barn idag mer än någonsin förväntar sig det. Vi kan inte längre förlita oss på det auktoritära styret. De är för medvetna om att kunskap finns att hämta på så många andra håll än bara i skolan.

Trygga barn lär, sa en klok person en gång som jag har haft förmånen att lära känna. Hon är förskollärare och har snart jobbat ett helt arbetsliv med barn. Jag skulle säga att hon uttalade en sanning. När eleven känner sig och befinner sig i en avslappnad miljö kan den lägga sitt ”omkring” åt sidan. Hur skapar man det? Om detta handlade dagens kurstimmar om. Vi fick flera tips och nya ingångsvinklar samt möjlighet att diskutera med de andra ”länderna”. Jag blir lika förundrad varje gång över hur lika våra utmaningar är.

Varierat kursinnehåll, aktiviteter som gör att man handgripligen får en känsla av det som ska förstås och ett bemötande som vittnar om önskan att vilja förstå och utvecklas tillsammans med eleven. Vi pratar om artful thinking som ett verktyg för att skapa kontakt och få folk att våga uttrycka sig. Att fokusera på det som förenar framför det som skiljer oss åt och att till exempel använda sig av universella uttryck såsom konst, musik, mat, idrott som vägar in i samtal samt att alltid göra det med respekt och lyhördhet eftersom vi aldrig vet vad som finns i elevens ryggsäck som också smärtar och utmanar.

Empati-en väg till kunskap

Trygga barn lär och barn gör som de vuxna gör, snarare än säger. Gruppens stämning är ofta en reflektion av den vuxnes ledarskap. Är vi förebilder i våra klassrum? En restaurangägare behöver skapa en inbjudande atmosfär för att gästen ska välja just hens restaurang. För att vilja gå in och göra ytterligare val från menyn och kanske till med fråga efter dessertmenyn. Det kommer ju dyka upp en del snorkiga gäster, men även snorkiga personer är hungriga och bara i större behov av att det är inbjudande för att välja att kliva in. En krögare kan aldrig skylla på gästen, det vilar på krögaren. Väl inne kommer gästen sannolikt ta för sig av det som erbjuds och förmodligen, om den inte blivit lämnad åt sitt öde därinne, tycka att det är värt att investera. Lyckas krögaren kommer de båda känna sig uppfyllda och tillfreds efter besöket och se det som en investering. Hur är våra klassrum egentligen? Är det ett tryggt rum att utvecklas i? Kliv in och ta en titt!

Anna-Sara Ekenberg

”Artful thinking”

Denna dag två var oerhört givande. Till att börja med fick vi en ersättare istället för Tatiana. Hennes namn var Roberta, och självklart fick vi börja med att presentera oss själva igen så att även hon skulle få ett hum om vilka vi var (och vilken som var vår favoriträtt!).

Några viktiga ledord denna andra kursdag: MAT – RESPEKT – FILM – DET INKLUDERANDE KLASSRUMMET – MEDVETENHET – EMPATI – FÖRSTÅELSE. Kursledaren Roberta höll ett högt tempo men involverade oss kursdeltagare hela tiden och lät oss testa på olika aktiviteter och övningar. Om vi tar det första ledordet: MAT. ”Food is a topic that is universal.” Kan vi lärare (och övrig skolpersonal) använda oss av temat mat för att ”bryta isen” och komma eleven närmre och få denne intresserad och motiverad till fortsatt skolarbete? Ja, det tål att tänkas på. Likaså gäller för teman som musik, dans och sport. Att visa respekt, empati och förståelse var andra viktiga ledord som diskuterades under dagen, och vi ombads att tänka till själva samt delge övriga deltagare våra tankar.

Roberta hade många goda tankar och idéer som hon ville delge oss. En övning som hon brukar använda sig av i undervisningen är att låta eleverna titta på en tavla av en känd målare, så kallad ”artful thinking”. Denna övning fungerar bäst på elever 7-12 år, för de är de som oftast har flest frågor och funderingar kring detta. De får titta, tänka och undra kring denna målning samt delge detta till gruppen. Robertas erfarenhet är att alla elever deltar i denna övning, alla vågar öppna munnen och kommentera det de ser – utan att någon dömer eller rättar dem – för det finns inga rätt eller fel. Syftet med denna övning är att öka medvetenheten utan att som lärare säga någonting på förhand.

Fulla av lärdomar och tankar efter denna andra kursdag fick vi efter kursdagens slut chansen att testa på en äkta italiensk Trattoria med inhemsk god mat. Den italienska atmosfären är fantastisk – och jag njuter i fulla drag!

/Sara

Roberta – den magnifika kursledaren för dagen!

Kursdag 2

Idag hittade vi snabbt till huset där kursen är. Lite besviken igår var jag nog och hoppades att det skulle bli bättre, och det blev det också. En vikarie ledde kursen och hon var duktig på att presentera ämnet och låta oss diskutera acceptans, support och delaktighet. Det blev intressanta diskussioner och användbara tips och råd hur man får eleverna att känna sig delaktiga trots språkliga- och kulturella barriärer.

Efter kursen gick vi direkt till en restaurang som kursledaren rekommenderade. Det var tyvärr fullt där så det fick bli en som de i sin tur sa hade samma ägare. Så check på genuin florentinsk restaurang. De var verkligen inte vana vid att turister hittade dit.

Bilden ovan är från floden Arno.

/Anna