Nu har vi lämnat Stockholm efter en natt på tåget Malmö – Stockholm. Väckningen skedde till tonerna av ”Leende guldbruna ögon”, det enda som fick upp samtliga av våra elever. Henke, som sov i en annan kupè, väcktes enkelt med en viskning: ”kaffe”. Eller, det kan ha krävts en stark ficklampa rakt i ögonen, men det var nog en kombination av de två som gjorde jobbet.

Pigga och alerta klev vi av tåget och gick vidare till perrong 4 för det sk ”Norrlandståget”. Skön stämning, god frukost och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära av en tågresa, tidig måndagsmorgon i oktober?

/Martin

Nu börjar det kännas på riktigt att den här resan går mot sitt slut. Natten spenderades på ett nattåg som tog oss igenom Ungern – Slovakien – Tjeckien – Polen och till slut Tyskland och Berlin. Vi lyckades få en snabbglimt av der Reichstag (Riksdagshuset) på tåget, innan vi snabbt försökte hitta någonstans att köpa frukost.

Den enda matbutiken inom räckhåll hade längre kö än vi kunde stå i och ändå hinna, så vi fick köpa vatten på ett snabbmatsställe och hoppas att bananerna höll oss på benen innan bistron i tåget mot Hamburg öppnade.

I Berlin -> Snabbt skifte till tåg mot Hamburg där vi lyckades få i oss en lunch. I Hamburg -> Inhandlande av vatten och bananer (totalt ovärderligt under en tågluff) och sedan på ett lite längre tåg till Köpenhamn, som då tar oss ca 4,5 timme.

På tåget passar ungdomarna på att ta igen lite skolarbete och skriva blogg.

Under tåget gjordes en omröstning: Antingen åka direkt över till Malmö för en falafelmiddag, eller middag på MAX i Köpenhamn och sedan få uppleva Köpenhamn by night. De fick en timme på sig att bestämma sig, och efter jämn omröstning blev det………..KÖPENHAMN!

Efter att vi ätit maten insåg vi att vi så snabbt som möjligt behövde se så mycket som möjligt. Jag som självutnämnd Köpenhamnsguide efter åtminstone sex tidigare besök i staden funderade lite, ”ska vi gå vänster på Vesterbrogade mot hipsterkvarteren, eller gå höger mot Tivoli och Strøget?”

Det blev Strøget. Mest folk, mest intressanta människor och mest puls! Trots söndagskväll och oktober så levde Köpenhamn upp och visade sig från sin mysigaste sida. En av eleverna blev tillfrågad av Henke, som vaktade packningen, vad vi sett för något. ”Massor av ljus” blev svaret, och jag håller till fullo med.

Raskt tillbaka till Hovedbanegården för vidare resa mot Malmö. I Malmö köpte vi med oss frukost till imorgon och har nu gjort oss hemmastadd i sovkupén. 05:00 står väckaren på, så med lite tur får vi åtminstone fem timmars sömn, innan vi packar ur, och kliver på tåget som tar oss till Sundsvall, för att där åka kära gamla linje 201 till Härnösand.

Självklart ska det bli skönt att komma hem, men visst har det varit härligt att få leva i sin lilla bubbla de här tio senaste dagarna. Upplevelserna för både oss vuxna och ungdomarna har varit ”once in a lifetime” och det är nog med all säkerhet inte första gången som vi alla kommer att använda tåget ut i världen igen.

Det ska bli intressant att se vilka effekter den här resan fått. En av våra ungdomar frågade mig vilka universitet som finns i Köpenhamn, så vem vet, fem år från nu kanske vi på Hedda fostrat en student vid Köbenhavns Universitet, tack vare denna resa?

/Martin

Det är händelserika dagar här ska ni veta. Så pass händelserika att det är snudd på omöjligt att hinna skriva här på bloggen, men här kommer en summering kring de senaste två dagarna.

Sista dagen i Ramnicu Vulcea startade med en träff på den lokala ungdomsgården med Youth Hub, en organisation som hjälper ungdomar på olika sätt och hjälpa dem att finna sin röst i världen och i sig själva.

Olika övningar gjordes där vi fick fundera kring vad som är unikt med oss och vad som förenar oss, en mycket lärorik och givande övning.

Det var även på Youth Hub som vi formulerade och drog upp ramarna för de aktiviteter vi ska genomföra på respektive skola och sedan utvärdera tillsammans när de rumänska eleverna kommer till oss i Sverige i vinter. Det blev tydligt att den här veckan varit givande och att vi fått nya perspektiv och verktyg för att arbeta med detta. Tre förslag på upplägg kom fram och vi kommer senare under veckan att förena dessa på ett eller annat sätt för att få så bra aktiviteter och övningar som möjligt.

Efter att den sista officiella aktiviteten för veckan är avklarad är det en sista gemensam lunch tillsammans. En lunch vänner och kollegor emellan.

Efter att maten tystat munnarna (eller, den kunde ju försöka iallafall) så var det dags för avfärd. Vi skulle åka buss till Sibiu för mellanlandning innan vidare resa mot Budapest. Det var ett känslosamt, men stabilt ”på återseende” och vi ser fram emot att få vara värdar nästa gång!

Vidare mot Sibiu! Den stad vi hört så mycket om, i form av den medeltida stadskärnan och härliga vibben. Snacka om att leva upp till det! Vi kom fram något senare än planerat pga vägarbeten, men väl framme så fick vi en fin kväll tillsammans med stadsvandring, inhandling av färdkost och en första konkret utvärdering. Frågorna vi enskilt skulle reflektera kring var:

1. Vad har varit det bästa med resan?

2. Vad tar jag med mig härifrån och hur har jag växt som person?

Massor av goda tankar och fina ord kom upp. Det är tydligt att denna resan varit bra för oss alla, både ungdomar och vi medföljande vuxna och vi har nog alla fått med oss något att ta vidare i livet och i vår yrkesroll.

Efter en väldigt skön natt på tåget till Budapest kommer vi fram till en stad vi sett fram emot, för att se om ”the hype was real”. Vi tycker att den var det. En stad full av liv och puls, men även fantastiska byggnader, intressanta människor och en otrolig historia. Vi alla bestämde oss för att vi ska åka tillbaka någon gång. Här följer ett gäng bilder från dagen i Budapest:

Just nu befinner vi oss på nattåget som under de närmsta 14 timmarna ska ta oss till Berlin. Vi hoppas få oss en god natts stärkande sömn innan vi fortsätter vår resa norrut.

/Martin

Vilken dag!

Dagen började med paketinslagning med hopknutna händer. Vi försökte övertyga de rumänska eleverna att det alltid är såhär vi slår in paket i Sverige, men jag tror inte riktigt att de köpte det. Idén med paketinslagning, hopknutnahänder-style är att kommunicera och samarbeta, något vi i förhand tänkte kunde vara en bra övning, och kanske lite av en utmaning. Det visade sig snabbt att dessa nya vänner kunde denna konstform redan och av de 15 minutrarna de fick på sig för att klara av detta, återstod åtta när de var klara.

Efter paketinslagningen så presenterade en av de rumänska eleverna en föreläsning om vilka utmaningar Rumänien har gällande inkludering. Hon lyfte tre huvudfrågor; den romska befolkningen, LGBTQ+-personer och personer med någon typ av funktionsvariation. Bra med information och vi fick chans att ställa kompletterande frågor. Det är tydligt att det finns många likheter i de utmaningar vi ställs inför, trots två länder med ganska olika historia.

Nu dags för podcast! Podden spelas in som en del av firandet av Erasmus-day. Vi i Ramnicu Vulcea hade direktkontakt med elevrådet hemma på Hedda Wisingskolan. Kul att få se er och tack för bra frågor! Det var tydligt under poddandet (i form av frågor) att våra elever kommer ta med sig massor härifrån, i form av nya ”glasögon” och erfarenheter.

Podden finns inspelad och kommer förhoppningsvis finnas tillgänglig att se framöver!

Nu. Nu var det dags för den punkt på schemat vi kanske pratat mest om på resan hit, i form av upplevelse. Vi skulle till Gruvan!

Salina Ocnele Mari är en gruva i full drift. Den befinner sig på 225 m.öh och ligger ca 20 min med buss utanför Ramnicu Valcea. Den totala arean är 10.000 m2.

Vi hade fått höra att det var som en liten stad i gruvan, vilket såklart låter konstigt, men det här var mer intressant än så! Det var som en nöjespark. En nöjespark där väggarna är randiga och om du slickar på dem smakar de som köttbullarna jag gjorde på hemkunskapen i fyran.

Väl inne i gruvan går vi in genom en modest dörr och befinner oss sedan bland massor av aktiviteter och platser du ej räknat med inne i en gruva.

Det första som slår oss egentligen är hur vackert det är. Väggarna och taket är randigt. En blandning av mörkt grått och nästan helt vitt.

Efter dörren öppnats ser vi alla aktiviteter där inne. Det finns:

• En kyrka, dedikerad till St. Varvara, gruvarbetarnas skyddshelgon
• Ett museum
• En restaurang
• En souvenirshop
• En bar
• Fotbollsplan
• Basketplan
• Biljardbord
• Air Hockey-bord
• Pingisbord
• Uppblåsbart lekland
• Trampbilar
• Isrink
• etc.

Efter att ha sprungit till bussen som skulle ta oss ur gruvan så åkte vi vidare till en annan skola för att få se hur Impact Club arbetade. Impact Club är en grupp elever ur Colegiul National de Informatica Matei Basarab som arbetar med olika typer av projekt. En stor del av projekten handlar om att hjälpa människor att känna sig sedda och en del av samhället. De visade oss olika övningar som de gjort med en skola i en mindre stad i närheten av gruvan. Bra övningar som vi hoppas kunna nyttja hemma!

Imorgon är sista dagen i Ramnicu Valcea och det är med bitterljuva känslor vi gör oss redo för att åka hem. Det är tydligt att de band som knutits här, både mellan elever och lärare kommer att hålla väldigt länge framöver. De lärdomar vi tar med oss kommer vi ha stor nytta av, både i skolans arbete och privat.

/Martin

Onsdagen visste vi om skulle bli en fullspäckad dag. På agendan låg besök på en skola med företrädelsevis elever som tillhör folkgruppen romer, en folkgrupp som är utsatt och förbisedd på många plan över hela världen. Rumänien är det land i världen där det bor flest romer, ca 2.2 miljoner människor och de utgör därmed ca 10 % av befolkningen. Enligt Utrikespolitiska institutet så levde år 2017 ca 78 procent av romerna på tillfällig inkomst under den nationella fattigdomsgränsen. 84 % av romska hushåll rapporterade brist på vatten, el och avlopp. Mödradödligheten var 15 gånger högre bland romska än andra rumänska kvinnor. (Rumäniens romer offer för det korrupta systemet (ui.se)).

Skolan var representativ för hur skolor med romska elever kan se ut. Klassrummen små, skolgården var helt utan saker vi kan ta förgivet, såsom lekplatser, fotbollsmål och liknande. Lärarna kämpar och gör sitt bästa. Skolbyggnaden var för liten för den mängd elever de hade, så årskurserna var uppdelade över dagen. På morgon och förmiddag hade de yngre eleverna lektioner, mellan 8-13. Därefter hade de äldre eleverna lektioner, mellan 13-20. Detta på grund av platsbrist i lokalerna.

Vi alla blev så väldigt väl mottagna av lärarna och barnen på skolan. Det är tydligt att lärarna gör sitt bästa och lite till, trots dåliga förutsättningar. Barnen var välkomnande och tyckte det var jättespännande att få prata engelska med oss.

Lärarna berättade för oss att ett stort problem är att så många elever lämnar skolan i förtid, redan vid 14 års ålder. Detta sker ofta för att då är barnen gifta och behöver försörja sin familj. Flickorna brukar få sitt första barn då och behöver ta hand om det barnet.

Efter besöket på skolan så åkte vi vidare till regionens äldsta kloster. En annorlunda upplevelse för våra elever.

Efter besöket på klostret och klostrets museum så var det dags för lunch! En trerätters lunch, med som vanligt, fantastisk mat. Restaurangen var en väldigt traditionell restaurang som haft verksamhet i 200 år.

Efter lunchen åkte vi till en organisation som hjälper ukrainska flyktingar med skola, boende och aktiviteter. Det är riktiga hjältar som ger av sig själva för att hjälpa människor i nöd, och det blev tydligt här. En orättvis situation, men dessa människor gör vad de kan för att ge dessa mammor och barn ett så ”vanligt” liv de kan ge dem i en alldeles för ovanlig situation. Barnen ges möjlighet att gå i skola, antingen fysiskt i en rumänsk skola, eller digitalt med lärare i Ukraina. När de har lektioner med lärarna i Ukraina så händer det ibland flera gånger per dag att lektionen avbryts för att flyglarmet går och att det bombas i närheten.

Förmiddagen gav oss en insikt i två livsöden omöjliga för de flesta av oss att förstå. Det vi tar med oss av detta är att vi alla är människor och att vi alla måste hjälpa och ta hand om varandra på alla sätt vi kan. Tillsammans är vi starka, så var snälla med varandra.

Efter besöket hos organisationen så badade vi i ett fint badhus! Tyvärr var vattenrutschkanorna utomhus stängda. Det var tydligen för kallt ute, och även om vi försökte övertyga personalen om att det var ungefär lika varmt som en vanlig junidag i Sverige så var det ett blankt nej på att starta kanorna…

/Martin

Idag har vi haft en väldigt händelserik dag!

Dagen startade i Ramnicu Valceas stadsbibliotek. Där fick vi höra om bibliotekets historia och hur det byggdes för att förena de flera mindre biblioteken i Ramnicu Valcea. Det fantastiska taket var vad som tog det mesta av vår uppmärksamhet, och med all rätt!

Efter presentationen av biblioteket så samlades vi i en föreläsningssal och fick där lyssna på en föreläsning om fördomar och exkluderande behandling. En väldigt ögonöppnande föreläsning där vi fick delta i form av diskussion och delgivning av tankar och funderingar. Väldigt imponerande gjort av gymnasieeleven Ana.

Efter föreläsningen var det full fart till skolan (nåja, ett kortare stopp för inköp av bakelser gjordes på vägen). Där väntade lokal-tv för att få göra en intervju (se tidigare inlägg) samt ca 50 elever från värdskolan CNIMB för att få träffa den svenska gruppen och lyssna på Heddornas presentationer av Sverige, Härnösand och Heddas elevråd.

Efter presentationen hölls en egenkomponerad Kahoot för att testa om de rumänska eleverna lyssnat, och det hade de sannerligen!

Efter prisutdelning till Kahoot-vinnaren så höll Cecilia i sin roll som ordförande en egen presentation om elevrådet och elevrådets arbete och struktur med påföljande frågestund. En väldigt produktiv förmiddag.

Sedan var det dags för lunchrast. Eleverna gick på KFC och vi vuxna åt på skolan. Den rumänska maten är fantastisk!

Sedan var det dags för jobb igen! Erik höll i en workshop där eleverna fick se filmer som sken ljus på att trots att vi alla är människor så har vi olika förutsättningar, beroende på vår bakgrund, familjesituation och andra faktorer som vi inte själva kan påverka och därför är orättvisa. Eleverna fick fundera kring vilka människor vi som personer, grupp och samhälle exkluderar, oftast utan tänka på det själva och sedan fundera kring vad vi kan göra för att motarbeta denna exkludering.

Väldigt bra workshop där eleverna fick samarbeta och fundera tillsammans.

Efter workshopen var det full kareta till nästa skola, faktiskt den äldsta skolan i Ramnicu Valcea som enligt rykten var tänkt att bli ett fängelse, men istället blev en skola. Mitt skämt om att det är väl ungefär samma sak föll väldigt platt.

På skolan, som heter National College Alexander Lahovari så fick vi se den häftiga innemiljön och prata med deras elevråd och hur de arbetar. Massor av intressanta idéer och arbetssätt tar vi med oss hem till Sverige.

Det går inte att betona tillräckligt hur duktiga alla elever som vi åker med är. De beter sig så naturligt och avslappnat i en ny miljö med, till alldeles nyligen, främmande elever från ett annat land, talandes engelska. De är frågvisa, de bjuder in till deltagande och går från klarhet till klarhet.

Alla deltar, alla bidrar.

Imorgon hoppar vi på bussen för en heldag i bergen. Mer information om detta imorgon.

/Martin

Efter en lite ostadig gårdag, med massor av spänning förvisso, så har söndagen varit en riktig jackpot!

Efter att ha fått i oss ca 4,5 timmars stärkande sömn, så promenerade åtta nyduschade ”Heddor” mot Berlin Hauptbahnhof för vidare resa mot Bayern och München.

5.30 ringer väckarklockan i Berlin och vi packar ihop våra saker, traskar iväg till tågstationen och sätter oss på tåget. Väl där upplever vi en fantastisk solnedgång och hur det tyska landskapet breder ut sig. Bayern och dess säregna klocktorn sticker särskilt ut. Något som rektor Erik uppskattade.

Tyskland har fräscha tåg, men desto sämre kaffe, enligt Henke som ger en välbehövlig men undermålig kopp kaffe 4,5 av 10 kaffebönor. Än så länge leder Danmark ”bästa utlandskaffet”, med den blygsamma poängen 5 av 10.

Just nu sitter vi på tåget till Budapest. Ett fint tåg som körs av Österrikiska ÖBB. Erik blev lite törstig och gick till bistrovagnen.

Maten var ett välkommet inslag under dagen. Billigt och bra att köpa mat i bistron.

Nu lämnar vi precis vackra Salzburg och ankommer snart till Linz. Vi är cirka 4,5 timmar bort från Budapest där vi byter tåg för vidare resa mot Rumänien!

/Martin

Efter en härlig kväll och skumpig natt har vi precis kommit på tåget från Köpenhamn för vidare resa mot Fredericia – Hamburg – Berlin – Budapest. Vaknade imorse och sa att nu är det minsann ”bara” 25 timmar tills vi kommer fram! Mattehjärnan svek mig dock, då jag lyckades runda av 12 timmar, så det var snarare 37 timmar kvar.

Resan går väldigt bra och smidigt. Tågen håller tidtabellen och Interrailkorten är enkla och praktiska. Vi vuxna är även rätt bortskämda med de elever vi åker med. De är både självgående och positiva!

Nu håller vi tummarna för att dagens byten går som vi vill, så vi kan äta middag i Berlin och sedan kliva på 14-timmarståget till Budapest! /Martin