Imorse ställde vi klockan på sju, eftersom kursen skulle börja idag. Med lätta steg gick jag ner till frukosten, jag såg verkligen fram emot att äta den goda pizzan. Men när jag kom dit så fanns det ingen pizza! Jag hoppades en stund att jag bara var för tidigt nere, men fick tillslut inse att pizza förmodligen bara serveras på helgerna. Som tur var så var baguetterna riktigt goda, så jag blev mätt idag också.

Halv tio började kursen, så vi gick från vårt hotell klockan nio och tur var väl det, då solen värmde fantastiskt mycket idag, så det gick inte att hålla något högt tempo.

Kursen började riktigt roligt! Vi fick direkt börja ”leka”. Först var det en namnlek, sedan fick vi göra en ”offline facebook”-presentation, som vi sedan fick använda för att presentera oss för varandra. Därefter fick vi tillsammans utföra olika uppdrag och det var jätteroligt! Bland annat så skulle vi skapa en danskoreografi som inkluderade danssteg från traditionella nationella danser från alla deltagarnas länder, så jag och Carina fick lära dem att dansa schottis 🙂

/Victoria

Idag var det dags att börja vår kurs ”Inclusion starts with I”. De två kursledarna mötte oss i dörren, och redan då förstod jag att det här kommer att bli en kanonbra fortbildning. Det bara strålar glädje och energi runt dessa kvinnor!

Dagen har till största delen handlat om att lära känna våra kurskamrater på icke-formella sätt. Suveränt, jag som har svårt att sitta still i mer än en halvtimme i sträck! Det roligaste var när kursledarna tyckte att vi klarade oss utan dem, gav oss ett ”mission (im)possible” och sedan lämnade lokalen.

Vi hade 60 minuter på oss att fixa alla uppdrag som fanns uppradade på ett papper, det var allt ifrån att lära oss allas namn på ett kreativt sätt till att förmedla en tredagars väderprognos utan att prata.

Sista delen av dagen handlade om vad som kan sägas inbegripas i begreppet kultur. Förutom en kort föreläsning och några filmer fick vi i grupper diskutera hur djupt vi ansåg olika tankar och beteenden finns rotade i kulturella mönster. Det var riktigt intressant och det är väl det jag bär med mig mest från den här dagen – vi måste kommunicera för att få veta och förstå andra människors ageranden och beteenden.

/Carina

Då är kursdag 1 av ”Inclusion starts with I – learning to live together” avklarad. Vi promenerade en halvtimme i värmen till Hotel Saint Pierre där vi träffade våra lärare Gabrielle och Marlene från Rumänien och våra kurskamrater från Luxemburg, Tyskland, Litauen och Polen.

Dagen började med att vi fick göra en ”offline” Facebookprofil för att presentera oss själva sedan fick vi gå runt och presentera vår profil för några av våra kurskamrater. Ett effektivt sätt att lära känna varandra lite lätt. Därefter fick gruppen ett uppdrag á Mission Impossible där vi skulle samarbeta kring olika uppgifter, till exempel skulle gruppen utföra en koreograferad dans. Det utmynnade i att vi fick prova några olika folkdanser från respektive länder, Carina och Victoria tog tag i att visa gruppen hur man dansar schottis.

Dagen avslutades med att vi i grupper fick diskutera ”The Iceberg concept of culture”. Det vi delar med oss och som är synligt för andra är bara en liten del av varje individs person och kultur, det som är dolt under ytan är det som starkt formar oss men som vi inte vid ett första möte delar med oss av. Sammantaget en bra första dag!

/Anna

Med spänning så börjar vår utbildning, äntligen!

Det gäller att utnyttja varje stund när man är på äventyr, så därför började dagen med en promenad på stranden och en kort simtur i Indiska Oceanen innan frukost.

Idag var det varmt så jag tågade in till mina nya bekantskaper något svettig men glad. Vi är en härlig mix av människor och har två fantastiska ledare som verkligen bjuder på sig själv. Dagens innebörd var för mig ”hur våra värderingar påverkar oss när vi möter andra människor”. Att kulturen kan både vara synlig och osynlig, men de kan också påverka oss både medvetet och omedvetet.

Många ”non formal” övningar avlöste varandra under dagen vilket gjorde att vi snabbt lärde varandras namn och fick en kort inblick i varandras liv. Jag ser fram emot fortsättningen 🤓

/Marie

Efter en skön natts sömn så började dagen både bra och dåligt. Det första jag fick höra när jag vaknade var att vi hade kackerlackor på rummet. Blä! Den bättre nyheten var däremot att det fanns pizza till frukost – och den var supergod! Jag, som vanligtvis inte är någon frukostmänniska, hittade massor av goda saker att äta på frukostbuffén.

Efter frukosten tog vi bilen och åkte till Cascade de Grand Galet – fantastiskt fint ställe! Vi hade gärna velat ta ett dopp där, men inte så mycket att vi var beredda att riskera livet, som vi hade gjort om vi försökt att ta oss dit. Jag, Marie och Carina tog oss en bit ner, men fick tyvärr vända då det blev alltför svårt att ta sig ända till vattenfallen.

Efter det åkte vi till en strand med svart sand, där vi åt lunch som vi hade tagit med oss. Pizza igen, för min del, mums! Anna har skrivit mer om detta (stranden alltså, inte min pizza).

Därefter blev det en lång biltur. Vi hann nå 1606 möh innan det vände nedåt igen. Åksjuk blev jag, men vackra vyer var det, så det var värt lite illamående.

När vi kom hem blev det lite vila innan middag. Nu är vi mätta och belåtna och ska sova. Imorgon börjar kursen ”Inclusion starts with I”. Det ska bli spännande!

/Victoria

Efter en inte så angenäm natt, jag upptäckte kackerlackor i badrummet och på toaletten så sömnen blev sådär, premiäråt vi hotellets frukost och jag kan konstatera att vi inte kommer att behöva vara hungriga under vår vistelse.

Idag passade vi på att utforska delar av södra och östra Réunion och vi fick se och uppleva en hel del spännande saker. Efter de fina vattenfallen som Victoria berättar om så åkte vi till ”Plage De Marine Vincendo” för att äta vår matsäck och ta ett dopp i havet. Badet fick vi tyvärr avstå då badning var förbjuden på grund av ”shark attacks”, trots idogt spanande såg vi ingen hajfena.

Det uteblivna doppet till trots så var stranden väl värt ett besök, sanden var nämligen svart. En riktig lavastrand fullt med lavastenar som såg ut som månstenar, vågorna slog in med kraft mot stenarna och skapade en vacker och dramatisk bild som inte går att återges i ett foto. Ett försök till det kommer dock ändå.

/Anna

Idag har vi kört sydkusten österut från Saint Pierre där vi bor. Vilken tripp! Jag måste ha sett ut som en uggla hela tiden, huvudet gick runt runt för att inte missa något. En av de mest fascinerande vyerna var när vi passerade vulkanen Piton de la Fournaise som är en av världens mest aktiva vulkaner. Det senaste utbrottet skedde 2010, och vulkanen har haft över 150 dokumenterade utbrott sedan 1600-talet.

När vi kom runt en kurva (vilket det finns många av!) uppenbarade det sig ett landskap så olikt den frodiga grönska som täcker ön, så man blev alldeles häpen. En kilometerbred ”gata” där lavaströmmen hade flutit fram på sin väg till havet var helt kal och fylld med svart lavasten. Det är lätt att bli ödmjuk inför naturens krafter efter en sådan upplevelse! Tack för idag, vi hörs i morgon! Carina

Idag var det dags att utforska ön innan vår utbildning börjar imorgon. Jag har kört mycket men kan ändå säga att hjärtat klappade lite hårt emellan åt och knogarna vitnade när jag höll i ratten. På slingervägarna upp mot toppen av ön var stigningarna så branta att vi fick köra på ettan och gasen i botten. Men, vi fick se de mest fantastiska platser under vägen. Både vackra och magiska vyer och roliga och utmärkande specialbutiker gjorde dagen mycket innehållsrik. Tyvärr var det regn och dimma på toppen, 1606 möh, så vi kanske gick miste om fler vackra vyer. Vår lilla WW golf fick jobba på och vi kom tryggt tillbaka till hotellet.

Ganska precis 24 timmar efter att vi lämnat Härnösand landade vi på ön Reunions flygplats. Värmen slog emot oss som en välkomnande omfamning och jackan åkte snabbt ner i ryggsäcken. +29 grader stod det på hyrbilens instrumentpanel. För att ta oss till hotellet körde vi 8 mil genom ett landskap som knappt går att beskriva: Höga bergstoppar och djupa raviner avlöste varandra medan vackert blommande träd kantade vägen. Magiskt!

Vi hörs i morgon, nu behövs det sömn! /Carina

Efter 24 timmar på resande fot så kom vi äntligen fram till La Réunion. Jag lyckades inte sova något på vägen hit, men det fina vädret gav ny energi. Väderapparna hade utlovat regn, men det regnet såg vi inte skymten av förrän nu ikväll och det var verkligen bara en skymt.

När vi närmade oss hotellet imorse, så såg vi att marknaden redan hade öppnat, så vi lämnade bara väskorna och gick sedan direkt dit. Där fanns färska frukter och grönsaker, kryddor och diverse souvenirer. Vi var dock ganska hungriga, så efter en stunds strosande köpte vi varsin baguette och åt dem på stranden.

Resten av dagen var det viloläge vid poolen som gällde, men det blev även ett dopp i havet. Vanligtvis är jag en riktig badkruka, men det var inga som helst problem att doppa sig i det här varma vattnet.

Nu är klockan 21 lokal tid och jag ligger redan i sängen. Efter 36 timmar utan sömn, så känns det fasligt trevligt att få lägga sig och sova en stund.

/Victoria