… och så kom vi äntligen fram till vår fina lägenhet mitt i Nantes. Véronique (som var på Hedda bara för några veckor sedan) kom och hämtade oss för en liten tur på stan. Sedan åt vi fantastiska crêpes till middag. En bra avslutning på en lång resdag.

Idag blev det en tidig start. Det var relativt folktomt på väg till flyget. Vi var bara två på flygbussen. Efter några timmar svävande ovan molnen fick vi se denna välkomnande vy…

Eiffeltornet i morgondis

Den 21-25 mars åker Christina Biela Enberg (lärare i Franska) och Rut Svensson (lärare i Engelska och Svenska) till Nantes i Frankrike för att delta i undervisning, diskutera pedagogiska upplägg samt utvärdera det sedan tidigare påbörjade eTwinningsamarbetet mellan Nantes och Christina i undervisningen i Franska. På plats kommer de även att observera hur de arbetar med att skapa motiverande lektionsupplägg samt hur man jobbar med elever som har svårt att fullfölja sina grundskolestudier.

De kommer att skriva blogg här som en fortsättning på Victorias, Carinas, Maries och Annas besök / kurs på Reunion Island i höstas.

Sista dagen. Sista hotellfrukosten. Sista simturen i havet. Det är alltid med varierande känslor man packar sin väska – ett stänk av vemod blandas med längtan att komma hem. Vi skulle inte checka in på flygplatsen förrän kl. 19.00, så dagen gick ju ändå att använda till äventyr.

Vi var tvungna att börja dagen med att hitta ett apotek för att ta antigentest inför flygresan. De kurskompisar som lämnat ön före oss hade förvarnat oss om att det var ett måste för att få resa, så det var bra att få det fixat. Och att det var negativt var positivt! 😅

Efter att ha checkat ut från hotellet åkte vi norrut för att försöka hitta ännu ett av våra ”vill-se-ställen”: Niagarafallet, ett högt vattenfall som såg riktigt mäktigt ut när vi kollade på internetsidan. Det var ingen större konst att hitta dit, MEN det var inget vatten i vattenfallet… Det fanns bara en liten lagun som inte luktade speciellt badvänlig.

Nåja, själva platsen var både vacker och rofylld så vi slog oss ner i gräset och åt vår lunch. Det var jättemånga duvor som hade bon i klippskrevorna, två av dem försökte charma Marie så att hon skulle dela med sig lite av sin macka, men det hade de inte mycket för.

På eftermiddagen utforskade vi lite av huvudstaden Saint Denis, vilade en stund vid strandpromenaden och begav oss sedan till flygplatsen. Där träffade vi Sarah och Iris, de tyska kurskompisarna som också skulle med samma plan. Vi tillbringade resan tillsammans ända till Charles de Gaulle i Paris, där skildes våra vägar med en förhoppning om att fortsätta hålla kontakten.

Nu är vi inne på sista etappen – tåget från Arlanda till Härnösand. Det rullar på som det ska, så vi kan nog vara rätt trygga med att vi får sova i våra egna sängar i natt. Och drömma oss tillbaka till den mest magiska plats man kan tänka sig.

/Carina

Idag stod byn Cilaos på vår vill-gärna-hinna-åka-till-lista. Den ligger i en av öns tre ”cirklar”, områden som är klassade som världsarv och har fått sina häpnadsväckande och svindlande landskap genom tidiga vulkanutbrott. Tittar man på Reunion i Google Earth syns cirklarna jättetydligt!

Det var en helt makalös resa – sådant landskap och så många nyanser av grönska har jag aldrig upplevt, trots att jag har hunnit se en del i mina dar.

Det tog sin lilla tid att ta sig till byn, eftersom vägen snirklade sig som en boaorm med hicka längs bergväggarna. Marie gjorde det såå bra som tog oss både dit och hem utan några problem.

Det fanns bara en väg dit, och jag gissar att människorna här är helt avskurna från omvärlden när det är cykloner och skyfall som härjar. Här fanns det inga skyddsnät längs bergväggarna och på vissa ställen var vägen så smal att det inte inte gick att mötas.

På hemvägen stannade vi vid stranden L’Hermitage för lite sol och bad. Vi har varit där en gång tidigare, men idag hade jag simglasögonen med och kunde titta på alla coola fiskar som simmade bland korallerna i revet. Vilka färger och former de har! 🐠🐡🐟

/Carina

Idag är det hemresa. Lite nervös var jag när vi väntade på antigentestet…är det bra om det är positivt eller negativt?😬 Ja, lyckligtvis fick vi båda ett negativt test och vi är redo att komma hem.

Ett sista dopp i havet var såklart ett måste. Jag har sett att det är väldigt populärt att köra Kite på revet och idag blev jag lite orolig när jag såg ett segel komma flytande, men efter lite spaning så såg jag även ägaren till seglet och han var oskadd. Det går i hisnande fart när det susar fram på vattenytan med brädan🤩

Eftersom värmen är närmare 30grader hela tiden så planerade vi att åka till ett vattenfall innan vi åkte till flygplatsen men det levde dock inte upp till namnet, Niagara fall. Det var otroligt vackert men inte så mycket vatten så det blev inget bad.

Så nu är vi på flygplatsen och längtar hem till Sverige. Snart är vi hemma🥰

/Marie

Vi bestämde oss för att besöka Ciloas som jag läst om och som också var en av de tre jättekratrarna Salazie och Mafate. Det går inte med ord eller bild att beskriva den natur som omgav bilfärden dit. Vi började från havet och åkte på en slingrande väg som på vissa ställen var så smal att det inte gick att mötas. En resa genom ett magiskt landskap som skulle passa in i både Sagan om Ringen och Game of Thrones.

Det går inte att visa med en bild men bara att köra på vägen gav mig svindel ibland.

Väl uppe i Ciloas möttes vi av en relativt stor by med både skola och kyrka såklart.

När vi väl var nere så blev det några timmar på stranden. Jag hade önskat att jag tagit med mig snorkelutrustning, istället köpte jag simglasögon för att kunna spana in revet som omringar hela Reunion. Dock blev det inte samma upplevelse som när man snorklar då jag insåg att jag var helt värdelös på att hålla andan under vatten och på av salthalten så flöt jag som en kork🙈🤣.

Dagen avslutades med en underbar middag på ett litet café innan packning av resväskan var på agendan.

/Marie

Idag blev vi ju så snopet lediga, så då beslutade vi att utforska delar av staden Saint Denise, den stad som kallas för huvudstad trots att ön tillhör Frankrike och huvudstaden därmed borde vara Paris. Nåväl, resan dit gav (som vanligt) fantastiska naturupplevelser. Helt obeskrivlig! Försöker visa med en bild i stället:

Vi hittade också till en vaniljplantage där man hade försäljning av alla möjliga produkter som innehöll vanilj – sylt, vinäger, marmelad, pulver, rom m.m. Jag köpte en vaniljglass, den var riktigt, riktigt god! Att termometern har visat + 30 även idag kan ju kanske ha bidragit en del till att smaken fick högsta poäng…

På vägen tillbaka till Saint Pierre där vi bor, fick jag en kanonbra bild av världens dyraste väg som håller på att byggas här. Det är en 12,5 km lång vägsträcka som byggs utanför kustlinjen – på massiva betongpelare och liksom svävandes över havsytan. Kostnaderna för detta bygge beräknas till 2,5 miljarder euro, eller 200 miljoner euro/kilometer!!

Varför bygger man en sådan dyr väg, kan man ju inte låta bli att undra. Jo, regelbundet återkommande regn och cykloner gör att sten- och jordmassor rasar ner på den befintliga vägen och gör den ibland oframkomlig i veckor, något som lamslår trafiken eftersom det bara finns tre ”riksvägar” på hela ön. Man har försökt säkra bergväggarna med stålnät, men trots det har det varit otaliga dödsolyckor på den aktuella sträckan.

Nu är det dags att krypa till kojs. I morgon ska vi försöka hitta nya pärlor att utforska. Hörs då!

/Carina

Morgonen började med frukost innan vi tog en promenad i värmen till ett apotek längre bort på strandpromenaden för att ta ett antigentest, Air France kräver from 4/12 att man visar ett negativt sådant innan man får checka in. Väl där fick vi först köa en timma för att göra provet och sedan nästan lika länge för att få svar. Tack och lov var det negativt så vi blir utsläppta ur landet☺️.

Efter utcheckning från hotellet åkte vi mot Saint Denis för lite shopping innan hemfärd. Shoppingcentret var en besvikelse men Marie hittade åt en vaniljfarm som vi gjorde ett snabbstopp på, det bliv ingen guidad tur men vi fick se kistorna som vaniljen lagras i och något som vi tror är ett sorteringsbräde av något slag.

Efter besöket var det alldeles lagom för oss att åka till flygplatsen, Marie och Carina släppte av oss där och vinkade av oss. De myser på härnere i två dagar till.

Den här resan och kursen har varit en fantastisk upplevelse och vi är väldigt nöjda med både kursen och allt vi fått se och uppleva, det enda som inte levt upp till våra förväntningar är maten. La Réunion har visat sig från sin bästa sida, fint väder trots utlovat regn, makalös natur, härligt bad och väldigt trevliga människor. Det är en härlig mix av människor på ön och det verkar inte finnas rasism i någon större utsträckning, alla verkar umgås över kulturella, religiösa och generationsgränser. Inte en enda gång har det känts otäckt att gå ute på gatorna utan bara trevligt.

Nu ska vi alldeles strax gå ombord på planet som tar oss först till Paris där vi sedan byter plan till Arlanda. Tåget får ta oss hem till vintern i Norrland ❄️☃️.

Anna och Victoria

Det var dags att skicka hem två av vår medresenärer och eftersom världen ser ut som den gör så inleddes det med antigentest. Ska svaret vara positivt eller negativt…vad är det som är bra🤷‍♀️

Som tur är var båda negativa och vi kunde påbörja deras hemfärd. Det var nog tur att vi åkte på olika dagar för vi hade svårt att få plats i bilen när vi kom och nu hade det inte varit roligt att knö ihop oss med all packning. Såklart passade vi på att göra lite shopping och vi han även med ett besök på en vaniljodling. Jag kan förstå att äkta vanilj är dyrt då det tar ca ett år från skörd till färdig.

Jag tycker vaniljlukten är fantastisk och det var nästan så den flyttade in i näsan🤩

Efter detta så vinkade vi adjö till våra kamrater och begav oss tillbaka till hotellet för en och en halv dag till.

Glömde att skriva om den magiska solnedgången igår

/Marie