Nu är vi på väg till Island🤩

Under vecka 34 är Linda Bäckmans och Marie Borglund på CLIL-kurs på Island/Reykjavik (Content and Language Integrated Learning).

CLIL-kursen vänder sig till lärare och skolpersonal från förskolenivå till grund-, gymnasie-, yrkes- och vuxenutbildning. Men även till specialpedagogiska institutioner, personal från icke-statliga organisationer, myndigheter och beslutsfattare samt företagspersonal. Kursen kommer att fokusera på CLIL-metodik på ett praktiskt sätt samt att lära ut främmande språk-tekniker för att förbättra vår undervisningspraktik så mycket som möjligt.

En av styrkorna med kursen ligger i att undervisningen inte bara baseras på teoretiska aktiviteter utan också i praktiska aktiviteter. I varje enskilt ämne presenteras nyckelinnehåll och råd som stöds av praktiska övningar och grupparbeten så att se hur det kan fungera i praktiken.

Efter lunch på onsdagen fick vi en exklusiv guidad tur i Lyon av Frederic Martin. Frederic var i H-sand förra året tillsammans med Sabine, Celine och Delphine, men har idag paus från skolledarlivet för att skriva skönlitterärt. Istället flr skolsnack gav han oss en guidad tur i delar av Lyon.

Men först var vi tvugna att hitta rätt till där vi skulle träffas via metron (tunnelbanan) på franska. Det blir extra svårt när man inte kan ett ord franska och inget stavas som det låter… men det gick till slut.

Vi började med att ta sikte på La Basilique Notre Dame de Fourvière som tronar över Lyon väster om centrum högt över gamla stan.

På vägen upp mot kyrkan passerade vi två av stadens tre amfiteatrar där det varje sommar hålls musikfestivaler. Man höll precis på att bygga upp scenerna. Fantastisk utsik som möjligen grumlades lite av den stekande hettan. Det var över 30 grader varmt hela veckan.

Ner från kyrkan var det 650 trappsteg, med andra ord var det minst lika många upp… varma, trötta och sega i benen buffrade vi med glass nere vid floden innan vi gav oss på stans nästa kulle – La Croix-Rousse. Historisk har det varit sidenvävarnas stadsdel, en arbetarstadsdel som på många sätt liknar Söder i Stockholm. Väldigt mysigt med små gator och prång och hela tiden utsikt ut över stan mellan husen.

Här fick även chansen att ta oss ner mot staden via Traboule et Cour des Voraces som är mer eller mindre hemliga gångar och passager mellan hus och kvarter. De sägs ha använts av sidenvävare för att kunna ta sig med nyvävt sidentyg från kullens topp ner till de ”finare” delen av staden utan att behöva riskera att få tyget vått av regn – alltså med tak över huvudet hela vägen. Passagerna användes även av motståndsrörelsen under kriget för stt fly obemärkt undan tyskarna.

Oavsett hur gångarna använts tidigare så gav de nu svalka från sol och värme och blev en trevlig rutt ner mot stan. Här och var med spännande gatukonst längs vägen.

Guidning i stan var ett bra avbrott innan vi fortsätter med nya skolbesök under torsdagen.

Skolans lolaler är en blandning av byggnader från tidigt 1900-tal till 2020-talet. Det senaste bygget är elevhemmet som blev klart 2020. Där bor nu ett 40-tal elever. I höst kommer det vara dubbelt så många.

En betydande del av skolbyggnaden färdigställdes 2013. En mycket modern byggnad utan raka former vilket skapar liv och dynamik i lokalerna. Kanske inte alltid lättmöblerat men coolt. De mjuka formerna syns tydligast i ena flygelns ljushall som svänger som en båge i hela sin längd.

En av de mer slitna delarna är skolans stora inomhushall med golv av ek. Det är Sabines (bitr rektorn) favoritlokal då golvet känns mer levande och påminner om en klassisk amerikansk high school-hall. Skolan har även flera egna konstgräsplaner för fotboll och rugby. De kunde vi inte se mer än genom stängsen (därav inga bilder).

Skolans schema har helt fasta positioner vilket gör att alla har rast eller lektion samtidigt. Därför är det fullt liv i ljushallen eller mycket tyst när alla har lektion.

Ljushallen är stor och luftig med mycket goda förutsättningar för alternativa aktiviteter. Det blev mycket tydligt när eleverna repade inför dansuppvisningen.

Alla salar känns välutrustade men utan excesser. Men hade lagst ner extra tankar på NO-salarna. Alla bänkar med skiva i härdat glas, el i vaje bänk och ho med inkopplat vatten. De hade portabelt dragskåp för mer omfattande labbar (1 skåp för 2 salar) men om de som lärare skulle förevisa något enklare hade de fläkt med snorkel framme vid katedern.

Som tidagre nämnts hade de ett Erasmusprojekt i engelska och historia. För större och mer omfattande övningar kan man boka en extra stor sal i ett fristående hus på gården.

Som tidigare nämnts var även lokalerna för de praktiska utbildningarna både välutrustade och generöst tilltagna.

Precis som hemma är det viktigt att man som elev känner att gör det som känns meningsfullt. En mycket viktig faktor för att nåt ska kännas meningsfullt är att man blir sedd.

Vid genrepet inför danskvällen som tidigare nämnts var det ett par av eleverna som sökte upp Elisabet och Christina för att de ville att de skulle se deras genrep. Lika viktigt var det för eleverna på de praktiska yrkesutbildningarna att vi såg vad de jobbade med – deras alster.

De var mycket stolta och ville gärna visa vad de gjort och tog sig tid och mod att försöka förklara.

På yrkesutbildningarna finns många elever med särskilda behov – både vad gäller lärande och socialt. Skolans upptagningsområde täcker in flera socialt utsatta områden varifrån många av eleverna i yrkesutbildningarna kommer.

Det satsas stort på skolan på de praktiska utbildningarna. Lokalerna var rymliga och mycket välutrustade med maskiner. Allt ifrån ett stort antal bås för svetsning av olika slag till ett stort antal CNC-maskiner för fräsning och svarvning i metall.

Skolan har sedan 2019 varit delaktig i ett Erasmusprojekt med flera andra skolor både i och utanför Frankrike. Projektet mål är att pröva nya vägar att lära sig mer om kända historiska konflikter och samtidigt lära sig både mer engelska samt lära sig debattera.

Idag har de en debattövning tillsammans med en annan skola i området inför ett störredebattmöte med elever från runt om i Europa på torsdag.

Ämnet för dagens debatt är konflikten på Nordirland. Eleverna är slumpvist indelade att representera var sin sida av konflikten.

Nu har vi varit runt på flera lektioner och olika delar av verksamheten. Så mycket är lika men sen finns det en hel del olikheter.

Igår efter de första lektionsbesöken fick vi en giudad tur av tre elever – Clara, Leana och Perneell som går internationell profil på skolan. De visade oss runt i skolans alla byggnader. När man är ny känns skolan lätt att komma vilse i, men skolbyggnaderna känns egentligen inte så stora med tanke på att det går ca 1350 elever på skolan.

De var alla tre bra på engelska vilket gjorde att det blev lätt att få frågor besvarade ur elevperspektiv.

Lycee Frederic Fays har ingen lärportal och ingenstans där de gemensamt delar material digitalt, så de får lösa iden om ett levande schema på annat analogt sätt. Ett ämneslag har en whiteboard där de lägger upp planeringen vecka för vecka.

Det är ganska stor skillnad mellan skolmaten i Frankrike och Sverige. Här får eleverna betala när de äter i skolan. De köper ett kort som de programmerar med de dagar de ska äta. De betalar 3 euro och 20 cent per måltid. De får inte ta med sig egen mat och det finns ingen skolcafeteria.

En annan skillnad är vad man får i lunchväg. I Frankrike är det förrätt, varmrätt och efterrätt varje lunch.

Om man är i behov av stöd i undervisningen så är den typen av stöd mycket begränsad. Skolan samarbetar dock med det tekniska universitet i Lyon. Universitetsstudenter kommer till skolan en eftermiddag i veckan för att hjälpa elever som behöver stöd i matematik.

Elevråd väljs precis som hemma med representanter klass för klass. Men elevrådet har inga gemensamma aktiviter eller arbetsgrupper. På skolan nomineras en dryg anfull elever till att ingå i CVL, vilket skulle kunna beskrivas som elevrådets trivselgrupp på Hedda. De arrangerar alltiftån pengainsamlingar till flyktingar till avslutningsbalen/festen för de som går ut.

Deras uppdrag är att skapa trivsel i skolan för alla, göra skolan med välkomnande och mer intressant både vad gäller lärande och socialt.

Idag börjar besöket på allvar på ”Lycee Frederic Fays”. Sabine är en av två biträdande rektorer. Vi möter hennes kollegor som välkomnar oss med fika i ett av skolans nybyggda konferensrum. Där presenterar vi oss och går igenom programmet för veckan.

Skolan som är ett idrottsprofilerat gymnasium (basket, fotboll, simning, mm) har ett nyöppnat internat för just nu drygt 40 elever. Skolan har 1350 elever med ca 1000 elever på teoretiska program och 350 elever på praktiska program, främst metallbearbetning/svets.

Sabine är en av två biträdande skolledare på skolan. Hon visar oss runt lite kort innan vi går vi ut i klass.

Besök hos Mr Hannachi på matematiklektion.

Det är 28 elever i klassen. När läraren pratar har i stort sett alla elever stort fokus på vad läraren säger. Han har ett kort resonemang med spontan elevmedverkan och skriver lite på tavlan. Därefter får eleverna en handfull uppgifter på ett papper som delas ut. Eleverna småpratar med varandra i samarbete om uppgiften. Vad vi kan se fokuserar alla på uppgiften.

Läraren går runt och förklarar när eleverna räcker upp handen. På många sätt metodiskt mycket likt en svensk lektion.  När en elev är klar får hon uppgiften att skriva svar på tavlan innan läraren går igenom med alla.

När eleverna arbetat med en teoretisk ren räkneuppgift går det över till att lösa ett problem där de får omsätta teori till praktik. Lektionen rullar på så tills de 55 minuterna är till ända. I stort sett är alla lektioner 55 min – däremellan är det kort rast när ringer ut.

Efter besök på matematiklektionen går jag till Historia/Geografilektion och Elisabet och Christina besöker en lektion i spanska.

Lektionen visar sig vara geografi och jag kan ingen franska så jag tänkte hur ska det här gå… Men upplägget var tydligt och i lagom hastighet så jag förstod (och fick bekräftat av läraren) att det handlade om logistik och logistikproblem när arbetskraft och arbete finns för långt ifrån varandra och hur ett område påverkas ekonomiskt om infrastrukturen inte fungerar som förväntat. Det var intressant att försöka följa med och se hur lärare och elever interagerade.

En metod som läraren använde för att motivera eleverna var att alltid notera varje elevs aktivitet och medverkan på lektionen. Som ni kan se i vänsterkanten på whiteboarden, finns en rad namn där – vissa med och vissa utan streck. Varje namn representerar en medverkan och varje streck medverkan utöver det första tillfället.

När vi sedan frågade elever utanför klassrummet utan lärarens medverkan sa de att det var sporrande och kunde bli en tävling att vara aktiv i klassrummet. Intressant!! Jag har dock svårt att se den metoden i Sverige…

Den här första projektperioden under våra 7 år som ackrediterad skola för Erasmusutbyten/samarbete fokuserar på medarbetares erfarenheter och utveckling genom besök, jobbskuggning och samarbete. Projektåret har visserligen inneburit elevsamarbete på flera plan digitalt genom etwinning mellan klasser i Sverige och Frankrike. Detta samtidigt som vi avslutar två andra omfattande Erasmusprojekt – Envising och Breaking Barriers där många elevmobiliteter har genomförts. Utifrån dessa erfarenheter ser  vi hur viktigt det är med både elev- och medarbetaraktiviteter då vi verkligen möts över landsgränserna. Det får oss alla att växa som människor, se världen med nya ögon och omvärdera tidigare upplevelser.

Idag har vi haft en ledig dag i Lyon med bara strosande och njutning innan jobbskuggning och studiebesök börjar imorgon.

Det har varit en lång dag med massor med mysig picknick i parken, promenad runt om bland sevärdheter och vackra byggnader och kvarter, trevliga samtal och mycket trevligt återseende av Sabine Cros som med 3 kollegor (Frederic, Dauphine och Celine som vi ska träffa senare i veckan) skuggade mig på Hedda en vecka våren 2020. Sabine är vår studiebesöks/skuggningsvärd nu när vi är här.

Under dagen idag har det blivit helt uppenbart vad värdefullt det är för barn att mötas över språk-, lands- och kulturgränser. Mina och Sabines barn har varit helt uppslukade av att lära känna varandra, tänja på sina egna språkgränser och språkkompetenser, vara värdar och gäster och inte minst – ha roligt tillsammans.

Vi måste bli bättre på att få till dessa möten på hemmaplan tillsammans med alla nysvenskar som kommer till oss i skolan – kanske kan utbyten och mobiliteter vara en väg dit?!

Imorgon söndag har vi en dag på oss att lära känna Lyons geografi och sevärdheter innan programmet kör igång på allvar på måndag morgon 08:30 på Lycee Frederic Fays.

Vi vet inte riktigt vilken eller vilka dagar juniorerna Love och Klara (som PRAOar hos pappa en vecka*) kommer att göra egen praktik på Fransk skola. Men vi har precis fått klart att de ska få hänga på Sabine Cros dotter som är i deras ålder, på hennes skola någon dag. Tack Sabine, det ska bli spännande!!

Vi har fulla dagar med besök på flera olika skolor i Lyon och St Etienne, med både lektionsbesök och möte med olika representanter från fransk skolorganisation. Men vi kommer även att få ta del av ett pågående Erasmusprojekt som har som mål att öka motivationen hos eleverna till att lära sig engelska genom autentiska mottagare i en riktig debatt med engelskspråkiga elever. Ämnesområdet är historia.

Vi kommer även särskilt få besöka matematiklektioner och språklektioner för att se hur man arbetar i de ämnena samt diskutera med de lärarna om deras arbetsmetoder och utmaningar i undervisningen.

Som alla Erasmusprojekt kommer vi även få oss en del kultur till livs genom både dans och museum. Det ser också vi fram emot.

* Loves och Klaras resa och boende är bekostad helt med privata medel utan inblandning av varken Erasmuspengar eller kommunala pengar.