Gårdagskvällen avslutades med en brakfest på L’Artista pub tillsammans med det rumänska teamet. Det dracks rumänskt iste, Pepsi twist, lemonader av olika slag, vatten från Karpaterna, 7-up och Pepsi Max.
Det var buffé och det var supergott. Det delades även ut certifikat till både elever och lärare samt rumänsk choklad.
Fredag, sista dagen på plats. Efter den avslutande torsdagsmiddagen så hade vi endast en aktivitet kvar under fredagen. Det var dags för oss att besöka stadens ”Youth Hub”. Youth hup är ett ställe där ungdomar kan samlas för att delta i aktiviteter och skapa nya kontakter. På plats arbetar flera volontärer från olika länder genom europeiska solidaritetskåren, ESC. Vi fick först lyssna på hur deras arbete går till och sedan fick vi ta del av en två olika aktiviteter. Den första aktiviteten var ett typ av bingo. Vi fick nio olika diskussionsfrågorna angående ämnet ”inclusion” som vi skulle gå runt och diskutera med olika personer. Otroligt nog så var det Erik som vann.
För aktivitet nummer 2 blev vi indelade i tre olika grupper. I dessa grupper skulle vi rita en blomma med lika många blomblad som personer i gruppen. Varje person fick ett eget blad som de skulle skriva en personlig egenskap på. Tack vare en väldigt artsy girl i våran grupp så blev våran blomma extremt fin. Efter detta skulle vi tillsammans i gruppen komma på en slogan för Erasmus +. I våran grupp blev det ”Vi suntem alla la fel” vilket betyder ”vi är alla densamma”. Vartannat ord är svenskt och vartannat ord är rumänskt.
Efter detta diskuterade vi även i grupper om hur vi kan föra vidare den kunskapen vi har samlat under veckan till Sverige. Det kom fram massa bra förslag och vi alla ser jätte mycket fram emot att föra vidare det vi har lärt oss under veckan. Vi hann även med att spela in en video för att uppmärksamma Erasmus dagarna som är just nu.
Efter detta var det dags för våran sista måltid tillsammans. Vi elever gick spontant tillsammans med lärarna till en resturang alldeles intill deras hotell. Många av oss åt pizza, några andra pasta. Under lunchen var det tydligt hur nära vi alla har kommit varandra under veckan och känslan av att vi snart skulle lämna alla fantastiska personer som vi nyss träffat började kicka in.
Dags att lämna Râmnicu. Efter våran sista lunch tillsammans drog vi oss mot mini bussen som skulle ta oss hela vägen till Sibiu, den största närliggande staden. Vi sa hejdå till våra nya kompisar och hoppade in i bussen. Bussresan tog lite längre tid än vad vi förväntade oss då det var en lång bilkö som vi behövde stå ut med. Men vi hade massor av intressanta samtal i bussen och vissa av oss fick lite sömn så vi har inget att klaga på.
Framme i Sibiu. Bussen stannade alldeles utanför hotellet. Hotellet är ett super mysigt hotell med massor av växter vilket uppskattades av oss alla. Vi lämnade packningen på hotellet och lyckades vila upp oss ett tag innan det var dags för att gå ut och se staden. Sibiu är en fantastisk stad som skulle kunna liknas vid Malmö eller Lund. Här finns också massa coola människor. Vi satte oss på ett närliggande ställe för att äta middag. Under middagen upprepades meningen ”det som talas om i denna grupp stannar i gruppen” ett flertal gånger, och vad vi nu pratade om kommer ni aldrig få veta.
Dags att se staden! Ungefär 50% av allt som Martin har sagt under resan har varit ”ut och res!”, inte ett förslag, ett tvång. Jag försökte räkna hur många gånger han sa det under vistelsen i Sibiu men tillslut orkade jag inte längre, jag gav upp. Något som var tydligt iallafall var att han, precis som vi alla andra, tyckte att Sibiu var en fantastisk stad.
Som avslut på dagen satta vi oss ned vid en uteservering och reflekterade lite över veckan. Vi tänkte på vad som har varit det bästa under veckan och vad vi tar med oss från den. Detta kommer det fler blogginlägg om imorgon 🙂
Vilken dag!
Dagen började med paketinslagning med hopknutna händer. Vi försökte övertyga de rumänska eleverna att det alltid är såhär vi slår in paket i Sverige, men jag tror inte riktigt att de köpte det. Idén med paketinslagning, hopknutnahänder-style är att kommunicera och samarbeta, något vi i förhand tänkte kunde vara en bra övning, och kanske lite av en utmaning. Det visade sig snabbt att dessa nya vänner kunde denna konstform redan och av de 15 minutrarna de fick på sig för att klara av detta, återstod åtta när de var klara.
Efter paketinslagningen så presenterade en av de rumänska eleverna en föreläsning om vilka utmaningar Rumänien har gällande inkludering. Hon lyfte tre huvudfrågor; den romska befolkningen, LGBTQ+-personer och personer med någon typ av funktionsvariation. Bra med information och vi fick chans att ställa kompletterande frågor. Det är tydligt att det finns många likheter i de utmaningar vi ställs inför, trots två länder med ganska olika historia.
Nu dags för podcast! Podden spelas in som en del av firandet av Erasmus-day. Vi i Ramnicu Vulcea hade direktkontakt med elevrådet hemma på Hedda Wisingskolan. Kul att få se er och tack för bra frågor! Det var tydligt under poddandet (i form av frågor) att våra elever kommer ta med sig massor härifrån, i form av nya ”glasögon” och erfarenheter.
Podden finns inspelad och kommer förhoppningsvis finnas tillgänglig att se framöver!
Nu. Nu var det dags för den punkt på schemat vi kanske pratat mest om på resan hit, i form av upplevelse. Vi skulle till Gruvan!
Salina Ocnele Mari är en gruva i full drift. Den befinner sig på 225 m.öh och ligger ca 20 min med buss utanför Ramnicu Valcea. Den totala arean är 10.000 m2.
Vi hade fått höra att det var som en liten stad i gruvan, vilket såklart låter konstigt, men det här var mer intressant än så! Det var som en nöjespark. En nöjespark där väggarna är randiga och om du slickar på dem smakar de som köttbullarna jag gjorde på hemkunskapen i fyran.
Väl inne i gruvan går vi in genom en modest dörr och befinner oss sedan bland massor av aktiviteter och platser du ej räknat med inne i en gruva.
Det första som slår oss egentligen är hur vackert det är. Väggarna och taket är randigt. En blandning av mörkt grått och nästan helt vitt.
Efter dörren öppnats ser vi alla aktiviteter där inne. Det finns:
Efter att ha sprungit till bussen som skulle ta oss ur gruvan så åkte vi vidare till en annan skola för att få se hur Impact Club arbetade. Impact Club är en grupp elever ur Colegiul National de Informatica Matei Basarab som arbetar med olika typer av projekt. En stor del av projekten handlar om att hjälpa människor att känna sig sedda och en del av samhället. De visade oss olika övningar som de gjort med en skola i en mindre stad i närheten av gruvan. Bra övningar som vi hoppas kunna nyttja hemma!
Imorgon är sista dagen i Ramnicu Valcea och det är med bitterljuva känslor vi gör oss redo för att åka hem. Det är tydligt att de band som knutits här, både mellan elever och lärare kommer att hålla väldigt länge framöver. De lärdomar vi tar med oss kommer vi ha stor nytta av, både i skolans arbete och privat.
/Martin
Onsdagen visste vi om skulle bli en fullspäckad dag. På agendan låg besök på en skola med företrädelsevis elever som tillhör folkgruppen romer, en folkgrupp som är utsatt och förbisedd på många plan över hela världen. Rumänien är det land i världen där det bor flest romer, ca 2.2 miljoner människor och de utgör därmed ca 10 % av befolkningen. Enligt Utrikespolitiska institutet så levde år 2017 ca 78 procent av romerna på tillfällig inkomst under den nationella fattigdomsgränsen. 84 % av romska hushåll rapporterade brist på vatten, el och avlopp. Mödradödligheten var 15 gånger högre bland romska än andra rumänska kvinnor. (Rumäniens romer offer för det korrupta systemet (ui.se)).
Skolan var representativ för hur skolor med romska elever kan se ut. Klassrummen små, skolgården var helt utan saker vi kan ta förgivet, såsom lekplatser, fotbollsmål och liknande. Lärarna kämpar och gör sitt bästa. Skolbyggnaden var för liten för den mängd elever de hade, så årskurserna var uppdelade över dagen. På morgon och förmiddag hade de yngre eleverna lektioner, mellan 8-13. Därefter hade de äldre eleverna lektioner, mellan 13-20. Detta på grund av platsbrist i lokalerna.
Vi alla blev så väldigt väl mottagna av lärarna och barnen på skolan. Det är tydligt att lärarna gör sitt bästa och lite till, trots dåliga förutsättningar. Barnen var välkomnande och tyckte det var jättespännande att få prata engelska med oss.
Lärarna berättade för oss att ett stort problem är att så många elever lämnar skolan i förtid, redan vid 14 års ålder. Detta sker ofta för att då är barnen gifta och behöver försörja sin familj. Flickorna brukar få sitt första barn då och behöver ta hand om det barnet.
Efter besöket på skolan så åkte vi vidare till regionens äldsta kloster. En annorlunda upplevelse för våra elever.
Efter besöket på klostret och klostrets museum så var det dags för lunch! En trerätters lunch, med som vanligt, fantastisk mat. Restaurangen var en väldigt traditionell restaurang som haft verksamhet i 200 år.
Efter lunchen åkte vi till en organisation som hjälper ukrainska flyktingar med skola, boende och aktiviteter. Det är riktiga hjältar som ger av sig själva för att hjälpa människor i nöd, och det blev tydligt här. En orättvis situation, men dessa människor gör vad de kan för att ge dessa mammor och barn ett så ”vanligt” liv de kan ge dem i en alldeles för ovanlig situation. Barnen ges möjlighet att gå i skola, antingen fysiskt i en rumänsk skola, eller digitalt med lärare i Ukraina. När de har lektioner med lärarna i Ukraina så händer det ibland flera gånger per dag att lektionen avbryts för att flyglarmet går och att det bombas i närheten.
Förmiddagen gav oss en insikt i två livsöden omöjliga för de flesta av oss att förstå. Det vi tar med oss av detta är att vi alla är människor och att vi alla måste hjälpa och ta hand om varandra på alla sätt vi kan. Tillsammans är vi starka, så var snälla med varandra.
Efter besöket hos organisationen så badade vi i ett fint badhus! Tyvärr var vattenrutschkanorna utomhus stängda. Det var tydligen för kallt ute, och även om vi försökte övertyga personalen om att det var ungefär lika varmt som en vanlig junidag i Sverige så var det ett blankt nej på att starta kanorna…
/Martin
Sista heldagen på plats och vi alla är lite ledsna över att det snart är dags att lämna värdfamiljerna och Râmnicu Vâlcea. Dagen började på plats i skolan där vi gjorde en ”ice breaker” som Martin och Henrik hade fixat. Den gick ut på att vi i grupper skulle slå in ett paket med våra händer knutna till varandra. Vilken grupp som vann pakettävlingen fick vi aldrig veta, det blev tydligen oavgjort trots att jag tyckte att vinnaren var självklar…
Efter en stark start på dagen fortsatte vi med ännu en ice breaker, som ni kanske förstår av bilden här nedan så skulle vi stå i en cirkel hand i hand och sedan vända oss inåt utan att släppa händerna.
Efter detta presenterade det Rumänska teamet sina akronymer som de hade arbetat med. Akronymerna handlade om inkludering och eleverna hade får välja ett eget änne som hade att göra med inkludering och göra en akronym utifrån det ämnet. Vi fick även se en power point om ämnet och höra mer om vilka grupper i Rumänien som blev exkluderade i samhället och i skolan. En väldigt välgjord och informativ presentation.
Efter presentationen var det dags för en kahoot. Kahooten handlade om Rumänien och staden Râmnicu Vâlcea. Tack vare att en av de rumänska eleverna satt och viskade många av svaren till mig så vann jag otroligt nog kahooten och fick en påse pretzels som pris, tyvärr så glömde jag dem på skolan 😦
Dags för firandet av Erasmus Day! Vi alla gjorde oss redo för ett videosamtal med de resterande elevrådsrepresentanterna i Sverige. Under videosamtalet pratade vi om hur upplevelsen här i Rumänien har varit och vad vi har lärt oss under resan. Direkt efter samtalet så säger Elly; Vi svarade som gudar! Så jag kommer helt enkelt lita på Elly.
Salt gruvorna. Efter videosamtalet hoppade vi alla in i en buss för att åka mot en närliggande saltgruva. I saltgruvan fanns det massor av aktiviteter så som go cart och minigolf. Det fanns till och med en kyrka inne i gruvan. Vi hittade även en väldigt cool ringlight som ni ser på bilden här nedanför. Tydligen är det fullt av dessa saltgruvor i Rumänien och det finns möjlighet att köpa saltet som produceras där i en butik.
Dags att åka vidare. Efter detta visste vi inte riktigt vad som skulle hända. Vi hade hört något om ett besök på en skola men vi var inte helt säkra på vad vi skulle göra där. Vi anlände till skolan och fick höra att vi skulle göra olika sammarbetsövningar tillsammans med skolans elever. Tyvärr var inte besöket jätte givande för oss då barnen inte kunde så bra engelska och ljudnivån var väldigt hög.
Efter detta tog vi bussen hemåt. Vi hoppade av bussen nära centrum och gick till en närliggande bubbel tea shop. Detta uppskattades som ni kan se på bilden här nedan.
Nu gör vi oss redo för en sen avskedsmiddag. Imorgon drar vi oss mot Sibiu och sedan vidare mot Budapest🤯
Under torsdagen fick vi besöka en saltgruva vid namn Ocnele Mari salt mine. Det var en otrolig häftig upplevelse att få se en enorm gruva med allt från tennisbanor, skridskorink, lekplatser och till och med en kyrka. Vi får inte glömma trampbils banan.
På torsdag morgon samlades vi på skolan, Matei Basarab, för att först göra en icebreaker med Martin och Henke. Vi knöt fast våra händer och tillsammans skulle vi slå in ett paket genom att hjälpa varandra via kommunikation och motorik.
Sedan hade det rumänska teamet gjort en akronym med ordet inkludering medans vi i det svenska teamet (dom vuxna) hade missförstått uppgiften så vi fick kvällen innan komma på en akronym med ordet Friends.
Det är på grund av smartboarden som bilden blev dålig.
Arbetet under dagarna har handlat om inkludering, hur man gör för att minska exkludering i skolan, i sitt eget land och i världen. Vad fördomar är och hur man kan jobba med sig själv för att förändra fördomarna.
Lite fika mellan arbetspassen.
På eftermiddagarna har vi haft lite fritid och då har det hänt grejer. Eleverna gick till köpcentrumet och efter lite misskommunikation och telefoner, som inte fungerade som de skulle, så irrade Wille bort sig en liten stund, men bra detektivarbete av Martin och smarta drag av Wille så hittade vi varandra igen efter några minuter. Efter det fick vi höra att bubble Tea var ett måste att testa, om det var värt det: vad sägs om betyget 100/10 för en Oreo-choklad med jordgubbar, helt sanslöst gott helt enkelt.
Maten här i Rumänien har varit så god att ”varför ska allt gott komma när jag är mätt för?”
Wille precis innan han prövade Bubble Tea för första gången!
Wille har varit och träffat sin värdfamilj i Ramnicu Valcea, de bodde väldigt fint och var otroligt trevliga. Vi blev bjudna på en traditionell maträtt Polenta tillsammans med kyckling, ris och champinjoner. Vi skrattade, åt, pratade och umgicks för att sedan äta lite till. Wille fick med sig en goodiebag hem till hotellet med massa rumänskt godis och lite cola.
Wille, Izabella och hennes familj!
Här kommer en sammanfattning från en väldigt händelserik dag. Dagen började utanför lärarnas hostel vid 8:30 trots att bussen inte var där förens vid kl 09. Vi hoppade på en buss mot ”valea lui stan” för att besöka en skola där majoriteterna av eleverna är romer. Vi blev bemötta av flera trevliga lärare och massa glada elever. I början av besöket gick vi runt till flera olika klasser och efter det träffade vi några av lärarna inne i deras personalrum. Det var ett väldigt ögonöppnande möte som förmodligen fick oss alla att känna enorm tacksamhet över våran egen skola. På skolan fanns det även en väldigt fin hund som tillhörde vaktmästaren.
Efter skolbesök hade vi lite tid över så vi besökte ett kloster och ett museum med flera heliga föremål, många av eleverna här är ortodoxa så det är väldigt intressant att höra om deras religion. Huset de ber i kallas för Cozia.
Efter besöket gick vi vidare för att äta lunch. Lunchen blev nog ingen besviken på. Vi fick prova massor av god mat och vi träffade även en extremt fin hund som vissa av oss fastnade för (åtminstone jag, Cecilia).
Efter ett hårt avsked med hunden så åkte vi vidare för att träffa ett gäng med Ukrainska flyktingar. Mötet var väldigt informativt och inspirerande. Det är väldigt komplicerat att förklara vad det handlade om men det handlade i princip om hur de ukrainska barnen får chansen att lära sig saker och fortsätta sin skolgång i Rumänien trots den nuvarande situationen i Ukraina.
Vidare till badhuset. Efter mötet drog vi oss vidare mot badhuset. Det var ett relativt simpelt badhus men vi hade det väldigt roligt. Vi träffade bla en 6 årig pojke som var extremt passionerad när det kom till minecraft. Han försökte förklara ett väldigt komplicerat fenomen vid namn ”neder storms”. Om någon har vidare information om ämnet så får den gärna höra av sig, tack på förhand. 🤩
Hedda Erasmusackreditering 