Tågresan både till Kroatien och hem har fört oss alla mycket närmare varandra än något annat skulle kunna. Den har lärt mig att man inte måste vara lika alls för att kunna umgås och komma överens, men också att vara stilla i nästan ett dygn.
På den kroatiska skolan hade eleverna mycket mer respekt för lärarna än i Sverige, alla verkade kunna lämna nycklar och andra ägodelar framme utan att någon tog det, stor chock för oss som håller hårt i allt. De hade efterrätt till lunchen nästan varje dag och skolan hade många dekorationer som jag tror skulle åka ner direkt i Sverige. Där hade skolan dock inget ljuddämpande så det lät väldigt högt.
De verkade tyvärr inte bry sig lika mycket om inkludering som Hedda gör, det var dock ändå bra diskussioner och vi kom på många bra förslag till vad som kan förbättras på båda ställen. Jag hoppas att det fungerar. //Jack
Hedda Erasmusackreditering 