Att åka tåg istället för att flyga ger eleverna en känsla för avstånd och det vi ser från tåget blir saker vi talar om under resan. Allt från inlandsis, mullvadar och infrastrukturell korruption under Tito i forna Jugoslavien. Man träffar intressanta individer på tåget inte minst den pensionerade journalisten Stig och en reseledare från Danmark som delade med sig av sina erfarenheter av resande under kalla kriget på den östra sidan av järnridån. Ibland är det tråkigt att resa då bryts barriärer mellan eleverna och tom läsande blir en positiv kontrast till tristessen. När eleverna sitter med varandra under lång tid blir det omöjligt att låtsas vara någon man inte är så jag tror de lär känna varandra på riktigt.
Utmaningarna att resa under så lång tid är att man nöter på varandra psykiskt och socialt, när man är trött och less. Eleverna tvingas hålla reda på sina grejer, få med sig laddare vid byten, hålla reda på väskor pass och biljetter. En observation är att våra elever levt väldigt skyddade liv de ser inledningsvis inte missbrukare hemlösa eller kriminella, potentiellt farliga situationer och element. I framtiden bör vissa stationer undvikas kvälls- och nattetid. Att erfarna resenärer som kan identifiera och hantera dessa risker finns med när vi reser med tåg är av vikt.
En risk att resa med tåg är att alla lärare inte är beredda att ta detta ansvar den ansträngning denna typ av utmaning innebär. Samtidigt kan elever med vissa funktionsvariationer riskeras att exkluderas. Jag tror att en olika typer av resformer kan kombineras för att fler vuxna och elever kan, törs och vill engagera sig i projekten. Detta är viktigt för vi ser att många elever utvecklas och växer under dessa resor. /Olle
Hedda Erasmusackreditering 