Trygga barn lär

Det inkluderande klassrummet. Det spelar ingen roll hur många gånger man hört den meningen. Varje dag är det vi jobbar med. Åtminstone det vi ska jobba med. Säkert gör vi det också utifrån vår förmåga. Kursens innehåll idag, såväl som igår, rimmar mycket bra med kärnan i SKUA och TMO. Jag skulle säga att kärnan i det mesta är relation. utan relation ingen väg att nå fram med sitt innehåll. Ungdomar och barn idag mer än någonsin förväntar sig det. Vi kan inte längre förlita oss på det auktoritära styret. De är för medvetna om att kunskap finns att hämta på så många andra håll än bara i skolan.

Trygga barn lär, sa en klok person en gång som jag har haft förmånen att lära känna. Hon är förskollärare och har snart jobbat ett helt arbetsliv med barn. Jag skulle säga att hon uttalade en sanning. När eleven känner sig och befinner sig i en avslappnad miljö kan den lägga sitt ”omkring” åt sidan. Hur skapar man det? Om detta handlade dagens kurstimmar om. Vi fick flera tips och nya ingångsvinklar samt möjlighet att diskutera med de andra ”länderna”. Jag blir lika förundrad varje gång över hur lika våra utmaningar är.

Varierat kursinnehåll, aktiviteter som gör att man handgripligen får en känsla av det som ska förstås och ett bemötande som vittnar om önskan att vilja förstå och utvecklas tillsammans med eleven. Vi pratar om artful thinking som ett verktyg för att skapa kontakt och få folk att våga uttrycka sig. Att fokusera på det som förenar framför det som skiljer oss åt och att till exempel använda sig av universella uttryck såsom konst, musik, mat, idrott som vägar in i samtal samt att alltid göra det med respekt och lyhördhet eftersom vi aldrig vet vad som finns i elevens ryggsäck som också smärtar och utmanar.

Trygga barn lär och barn gör som de vuxna gör, snarare än säger. Gruppens stämning är ofta en reflektion av den vuxnes ledarskap. Är vi förebilder i våra klassrum? En restaurangägare behöver skapa en inbjudande atmosfär för att gästen ska välja just hens restaurang. För att vilja gå in och göra ytterligare val från menyn och kanske till med fråga efter dessertmenyn. Det kommer ju dyka upp en del snorkiga gäster, men även snorkiga personer är hungriga och bara i större behov av att det är inbjudande för att välja att kliva in. En krögare kan aldrig skylla på gästen, det vilar på krögaren. Väl inne kommer gästen sannolikt ta för sig av det som erbjuds och förmodligen, om den inte blivit lämnad åt sitt öde därinne, tycka att det är värt att investera. Lyckas krögaren kommer de båda känna sig uppfyllda och tillfreds efter besöket och se det som en investering. Hur är våra klassrum egentligen? Är det ett tryggt rum att utvecklas i? Kliv in och ta en titt!

Anna-Sara Ekenberg