Nu sitter vi på det absolut sista tåget, tåg nummer 19/19. Det konstiga är att det absolut inte känns så mycket. Att vi har varit borta i 10 dagar känns helt fel, känns som max en vecka. Varför gick det så snabbt? Förmodligen för att vi har haft så roligt. Gruppen som vi har åkt med har varit helt perfekt, jag har nog inte haft det tråkigt en endaste sekund. Förutom när jag arbetade med min hemska historiauppgift. Resan har varit helt otrolig och jag kommer för alltid vara tacksam över att jag fick åka på den här resan.
Allt vi fick se i Rumänien och skillnaden mellan vårat samhälle och deras samhälle, men likheten mellan människorna är något som var väldigt ögonöppnande för mig. Vi växte upp så olika, med olika förutsättningar men vi alla listade ut det. Alla våra värdfamiljer har varit helt fantastiska och den huvudsakliga upplevelsen från Rumänien kunde inte ha varit bättre, trots att det var mycket som var hårt att se där. Något jag tar med mig från resan är hur privilegierade vi är i Sverige, att se människorna göra det absolut bästa de kan av en svår situation är något som har inspirerat mig.
Jag är också väldigt glad över alla de coola städer som vi har haft chansen att besöka. Att rangordna städerna är nästan helt omöjligt, dessutom skiljer sig tiden vi befann oss i städerna otroligt mycket, vi hade tex 10 timmar i Budapest medans vi hade 2 timmar i Köpenhamn. Det jag har kommit fram till är iallafall att det finns massor av coola människor i andra städer, jag hade kunnat sitta i Berlin eller Köpenhamn en hel dag och bara kolla på människor. Mitt nästa uppdrag blir att övertala min mamma att åka runt till alla dessa länder med mig för att kolla på massa människor.
Snart är vi hemma i Härnösand, då hoppar jag in i duschen och tar sedan igen allt arbete som jag har missat under veckan. Efter det ska jag äntligen få sova i min egna säng.
Tack för den här resan! / Cecilia
Hedda Erasmusackreditering 