Onsdagen visste vi om skulle bli en fullspäckad dag. På agendan låg besök på en skola med företrädelsevis elever som tillhör folkgruppen romer, en folkgrupp som är utsatt och förbisedd på många plan över hela världen. Rumänien är det land i världen där det bor flest romer, ca 2.2 miljoner människor och de utgör därmed ca 10 % av befolkningen. Enligt Utrikespolitiska institutet så levde år 2017 ca 78 procent av romerna på tillfällig inkomst under den nationella fattigdomsgränsen. 84 % av romska hushåll rapporterade brist på vatten, el och avlopp. Mödradödligheten var 15 gånger högre bland romska än andra rumänska kvinnor. (Rumäniens romer offer för det korrupta systemet (ui.se)).
Skolan var representativ för hur skolor med romska elever kan se ut. Klassrummen små, skolgården var helt utan saker vi kan ta förgivet, såsom lekplatser, fotbollsmål och liknande. Lärarna kämpar och gör sitt bästa. Skolbyggnaden var för liten för den mängd elever de hade, så årskurserna var uppdelade över dagen. På morgon och förmiddag hade de yngre eleverna lektioner, mellan 8-13. Därefter hade de äldre eleverna lektioner, mellan 13-20. Detta på grund av platsbrist i lokalerna.
Vi alla blev så väldigt väl mottagna av lärarna och barnen på skolan. Det är tydligt att lärarna gör sitt bästa och lite till, trots dåliga förutsättningar. Barnen var välkomnande och tyckte det var jättespännande att få prata engelska med oss.
Lärarna berättade för oss att ett stort problem är att så många elever lämnar skolan i förtid, redan vid 14 års ålder. Detta sker ofta för att då är barnen gifta och behöver försörja sin familj. Flickorna brukar få sitt första barn då och behöver ta hand om det barnet.
Efter besöket på skolan så åkte vi vidare till regionens äldsta kloster. En annorlunda upplevelse för våra elever.
Efter besöket på klostret och klostrets museum så var det dags för lunch! En trerätters lunch, med som vanligt, fantastisk mat. Restaurangen var en väldigt traditionell restaurang som haft verksamhet i 200 år.
Efter lunchen åkte vi till en organisation som hjälper ukrainska flyktingar med skola, boende och aktiviteter. Det är riktiga hjältar som ger av sig själva för att hjälpa människor i nöd, och det blev tydligt här. En orättvis situation, men dessa människor gör vad de kan för att ge dessa mammor och barn ett så ”vanligt” liv de kan ge dem i en alldeles för ovanlig situation. Barnen ges möjlighet att gå i skola, antingen fysiskt i en rumänsk skola, eller digitalt med lärare i Ukraina. När de har lektioner med lärarna i Ukraina så händer det ibland flera gånger per dag att lektionen avbryts för att flyglarmet går och att det bombas i närheten.
Förmiddagen gav oss en insikt i två livsöden omöjliga för de flesta av oss att förstå. Det vi tar med oss av detta är att vi alla är människor och att vi alla måste hjälpa och ta hand om varandra på alla sätt vi kan. Tillsammans är vi starka, så var snälla med varandra.
Efter besöket hos organisationen så badade vi i ett fint badhus! Tyvärr var vattenrutschkanorna utomhus stängda. Det var tydligen för kallt ute, och även om vi försökte övertyga personalen om att det var ungefär lika varmt som en vanlig junidag i Sverige så var det ett blankt nej på att starta kanorna…
/Martin
Hedda Erasmusackreditering 